Tito Silva besviken att Pinochet aldrig behövde ställas till svars
När chilenske Tito Silva var 14 år, skrev han om Gotland i skoluppsats. Aldrig anade han då att han skulle bosätta sig på den svenska ön.Augusto Pinochet blev 1973 Chiles diktator. Nu är död.- Jag är besviken över att han aldrig blev dömd för det han gjorde, säger Tito Silva.
Tito Silva var ung student i början av 70-talet. Han bodde i staden Conception och upplevde där att den tidens store idol Victor Jara kom och sjöng vid universitetet. Ännu större var det när presidenten Salvador Allende öppnade skolåret i Conception. Livet lekte.
Staden intagen
Men den 11 september 1973 var staden intagen av soldater. När Tito skulle gå till en tenta blev han stoppad av soldater som tvingade honom att vända om och gå hem.
- Vi var helt oförberedda, förstod ingenting. Och på radio sade de inget om kuppen i Santiago.
Men ryktet spreds och via en amatörradio lyckades han och en kompis lyssna till en argentisk radioutsändning där de fick besked om militärkuppen samt att presidenten var död.
Åren som följde kallar Tito "en död period". Människorna var rädda. Hans studier gick dåligt och alla måste vara inomhus efter klockan 19.00.
- Jag förlorade hela min ungdom där.
Tito flyttade till Valparaiso, blev intresserad av politik och började jobba en fackförening. Han fick också kontakt med motståndsrörelsen inom kyrkan.
I mitten av 80-talet blev juntans förföljelser av politiskt aktiva människor allt värre. Tito berättar att många dog under demonstrationer mot juntan. Sjävl blev han allt mer aktiv, han såg vänner hamna i fängelse och tas av polisen. Själv lyckades han hålla sig undan.
En tidsfråga
- Det var en tidsfråga tills jag skulle förlora jobbet som ekonomiansvarig. Det fanns angivare överallt, säger han.
Det var dags att fly. En kompis hade en syster i Stockholm. Sverige hade Tito aldrig reflekterat över. Jo, en gång, när han var 14 år. När skolläraren gav dem i uppgift att skriva en uppsats om ett ställe, ett land. Han visste inte vad han ville, så läraren bad honom peka med en penna mot en karta, bakom ryggen. Pennan hamnade mitt i Östersjön, på Gotland.
- Bibliotekarien på skolan hade varit på Gotland, på Stångaspelen, och berättade om en fantastisk ö, med en ringmur.
När Tito och kompisen väl kommit till flyktinglägret i Stockholm var valet lätt. De kunde välja mellan Svaapavaara och Strängnäs och...
- Så kom en kvinna och sade att hon hade två platser på Gotland om någon var intresserad.
Isolerat folk
- Dit kan du inte åka, folket är isolerat hela vintern, sade någon, men jag visste ju att det inte var sant, säger Tito, som steg fram och ville åka till Gotland.
I Gustafsviks flyktinganläggning träffade om omgående Birgitta, som kom för att tolka. Nu är de gifta och har två barn. Tito har bott i Visby sedan 1988 och trivs bra här. Han har utbildat sig till undersköterska och på fritiden spelar han gitarr och sjunger i gruppen El Grupo.
I går kväll samlades en del ur det lilla gänget chilenare på Gotland, i Östercentrum för att göra någon sorts manifestation. Vad gör man när en hatad diktator har dött?
- Pinochet har alltid funnits. Vad gör vi nu när han är borta? Jag hoppas han tar med sig orättvisan i kistan, säger Tito.
Han säger att han är besviken över att Pinochet aldrig behövde ställas till svars för det han gjorde mot det chilenska folket.
Skrev en sång
För några år sedan skrev han en sång, när han såg Pinochet i en rullstol i London. Spanien hade krävt att han skulle ställas inför rätta för sina brott under diktaturen och han sattes i husarrest i den brittiska huvudstaden. Tito skrev:
"I dag såg jag dig igen
i dina ögon tårar
Vem trodde det om dig?
Du alltid aggressiv
alltid självtillräcklig.
Ingen tror på dig."
Men händelsen fick Tito att åter plocka fram en gammal LP-skiva med Victor Jara, som han spelar hela eftermiddagen. Den mjuka och samtidigt kraftfulla sången får även mig att minnas 70-talet. Victor Jara spelades mycket då i Sverige. I dag är det Augusto Pinochets död som får sångerna att flöda igen.
Så jobbar vi med nyheter