Teaterglädje!

Karin Westholm spelar just nu på länsteatern i föreställningen "Skvaller" av Karin "Kickan" Holmberg.
Hon har jobbat som skådespelare många år och siktet har varit klart sedan den där sommaren hon skulle fylla 15 och var med i Romateaterns första uppsättning i klosterruinen.
- Det var uttagningar på ABF och jag minns inte hur vi fick reda på det, men det var nån lapp vi fick och jag och en kompis åkte dit. Vi var sent ute, jättenervösa och rädda att vi skulle komma för sent, vi visste inte ens vad det var vi skulle på, berättar hon och skrattar gott åt minnet.
När de kom fram visade det sig att de var de enda som kommit. ABF:s Gösta Holmström och Martin Alskog som startade Romateatern, höll en dragning för de storägda fjortonåringarna.

Towan Obrador
De fick jobbet och arbetade med allt som behövs kring en föreställning: bära grejer, vara påklädare, maskassistent, jobba med rekvisita och allt möjligt annat.
- Jag kände att.... här ska jag vara, säger hon och menar teatern, att på ett eller annat sätt jobba med teater.
Tredje året fick hon en statistroll i "Romeo och Julia" men 1995 var den första lite större rollen, i "Lika för lika". Totalt har det blivit 14 somrar i Roma.
- Jag tycker det är så himla kul att jobba med alla bitar på en teater, i mitt fall är det den konstnärliga processen som är viktig, att vara en del i kollektivet. Att synas är inte det viktigaste för mig.
Men det var hos Towan Obrador som Karin Westholms teaterkarriär började, i hennes barnuppsättningar på Borgen fick glädjen i att spela teater nödvändig näring och bekräftelse.
Några år i 20-årsåldern arbetade Karin Westholm hårt på att komma in på scenskolan. Trycket från omgivningen var ganska hårt på att så "skulle man göra" men till slut kom hon på att hon ju redan jobbade som skådespelare och att det var svårt att hinna med det krävande arbetet med att söka.
- Nu är det inte alls lika viktigt. Det jag saknade då var framför allt att vara med i en teaterklass. Jag var ganska ensam i min ålder om att jobba med teater på Gotland då, det var inte alls lika coolt som det är nu utan tvärtom lite nördigt.
I somras arbetade hon intimt samman med Lars Norén, vilket gjorde henne en erfarenhet och många lärdomar rikare.
- Det innebar att jag var en länk mellan regissör och de andra, jag noterade också alla detaljer om allt som skulle in och ut på scenen och precis alla beslut som togs.

Banden till Gotland
Karin Westholm handplockades av Lars Norén men tycker inte det är så mycket att orda om just det.
- Vi kände ju varandra lite och han ville väl ha någon som kunde teatern, tror hon.
För fem-sex år sedan flyttade Karin till Stockholm. Hon jobbar som frilansande skådespelare vilket betyder att hon turnerar mycket runt i landet.
- Varje gång jag får en turnéplan kollar jag på vilka orter jag kan få se havet, säger hon när vi pratar om banden till Gotland.
Och ännu har hon inte hittat någon plats som kan stå sig i konkurrensen som ultimat boendemiljö.
- Att ungdomar flyttar från Gotland ser jag inte som ett problem, det gäller att det finns något att flytta tillbaka till. Många vill ju tillbaka när det är dags att skaffa familj och så, men det måste ju finnas jobb. Men det där är ju kända problem.

Unga Roma
Så länge det är roligt att fara och flänga vilket är livet som frilans inom teatern, kommer hon att fortsätta med det och ha Stockholm som utgångspunkt. Att komma hem och jobba på länsteatern är ett uppskattat inslag i vardagen.
- Jag älskar länsteatern och alla som jobbar där, det känns verkligen som hemma.
Ett inslag i karriären är Unga Roma, där Karin Westholm varit med från starten. Att skapa förutsättningar för barn och unga att se teater är oerhört viktigt påpekar hon flera gånger.
Varför är det så viktigt?
- För att ge dem ett alternativ, en lajvupplevelse. Det är jättehäftigt att spela teater för barn och få ta del av deras upplevelse, den syns direkt i deras blick och märks när man pratar efteråt. Vi ska vara stolta över den teaterverksamhet vi har i Sverige för barn, även om vi hela tiden måste värna om den så att den inte försämras.
Nu är du på Gotland och spelar föreställningen "Skvaller", vilket är ditt eget förhållande till skvaller?
- Det är fullständigt nödvändigt med skvaller och alla gör det, både kvinnor och män!

Teaterglädje!

För 19 år sedan var hon hjälpreda på Romateatern.Tre år senare var hon med på scenen i uppsättningen av Romeo och Julia.I somras var hon regiassistent åt självaste Lars Norén.Men för Karin Westholm började allt hos Towan Obrador.