Vid tillsynen av Gotlandskusten upptäcker länsstyrelsen ibland hur fastighetsägare på olika sätt skapar en privat sfär som kan inskränka allmänhetens rätt att gå längs stranden. Gotlands kust har varit skyddad i 70 år, och miljöbalkens regler om strandskydd slår fast att det inte är tillåtet att ”utföra andra anläggningar eller anordningar om det hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt”.
I år har länsstyrelsen i två fall hotat med vite för att få fastighetsägare att göra stranden tillgänglig för alla.
Ett av fallen gäller en fastighet vid Själsö, där någon har lagt ut stora stenar vid stranden för att markera privat område. Som GA tidigare berättat har länsstyrelsen ålagt Joachim Kuylenstierna, med hot om vite på 20 000 kronor, att ta bort stenarna. Han hävdar dock att han inte är fastighetsägare, och därmed inte ansvarig.
Det andra vitesföreläggandet gäller en brygga och ett trädäck som länsstyrelsen upptäckte vid en tillsyn på norra Gotland. Fastighetsägaren ansökte i efterhand om dispens från strandskyddet. Det nekade länsstyrelsen, som i början av 2018 i stället med hot om vite på 30 000 kronor krävde att fastighetsägaren tar bort det som byggts vid stranden. Bryggan och trädäcket ska enligt beslutet vara borta senast den 9 juni.
Ett tredje fall som är aktuellt gäller en fastighet i Västergarn. Där har länsstyrelsen ålagt en fastighetsägare att upphöra med gräsklippningen närmast stranden. Med beslutet begränsas rätten att klippa gräs till den mindre del som fastställts som fastighetens tomtplats.
Fastighetsägarna på norra Gotland och i Västergarn överklagade sina ålägganden till mark- och miljödomstolen. Domstolen anser att en brygga och ett trädäck är exempel på en åtgärd som hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda områden de enligt miljöbalken har fritt tillträde till. Ärendet med gräsmattan är inte avgjort.
Trots att länsstyrelsen haft tre ärenden på kort tid är privatisering av stränder inte vanligt förekommande, tycker Anna-Lena Fritz som är chef för länsstyrelsens naturvårdsenhet:
– Jag tycker att fastighetsägare är väldigt tillåtande på Gotland. De flesta vet att allmänheten ska ha tillträde till stranden. En del av de fall som vi upptäcker vid tillsyn är privatisering som skett i oförstånd.
Samma erfarenhet har Olle Gardell som ingår i ett sällskap som för 20 år sedan började vandra längs Gotlandskusten. Nu är deltagarna inne på sitt tredje varv.
– Det som oftast hindrar är inhägnader för djur, men det måste man ha förståelse för att de behövs, säger han och påpekar att han inte varit med sedan starten och bara gått ett varv hittills.
Allan Olofsson har varit med sedan första vandringen 1998:
– Yttersta strandremsan måste vara fredad om man ska kunna gå runt ön. Det är nog lätt att markägare tar för sig, så tillsyn behövs. Jag tycker att man värnat om strandskyddet bra på Gotland. Det har inte blivit sämre under de 20 år vi gått, säger han.
Men visst har han stött på områden som känns privata – och även fastighetsägare som verbalt försökt hålla allmänheten borta från sina marker.
– En gång kom en man och skrek att han ägde all mark, ända ner till stranden. Vi hävdade allemansrätten, och efter en del ordväxling så gick vi längs stranden i alla fall, berättar Allan Olofsson och tillägger att det gått rätt många år sedan den incidenten.