Tältande entusiaster

Det är inte den 11 juli. Inte annat än i almanackan, men det känns som att den ljuger. Tretton grader och ihållande småregn, några har dragit på sig mössa och vantar för att klara dagen. Under ett paraply sitter Rindi och Norea Jalkler.
Ger inte upp
Vi har suttit här sedan kvart över åtta i morse, vi tänker inte ge upp.
Klockan tickar kring lunchtid.
Det är fjärde gången jag pissar här. Varför ska de envisas med att ta bort så många enar?
Några äldre herrar samlas för att tömma blåsan i enbuskaget. Överhuvudtaget råder ett ogenerat friluftspinkande lite varstans på området. Trots att det finns hus som erbjuder vattenklosetter, men det är förstås inte samma känsla.
Från ett stort militärtält ryker det ur tältets topp. Likt ett indiantält. Utanför står stolar där sitsarna är fyllda med vatten. En grill som mest används till att hålla värmen paraderar utanför tältöppningen.
Grillade
Fast det var någon som grillade en flintastek till frukost igår, säger Pontus Bengtsson.
Han berättar att det blivit en tradition för kompisgänget att varje år åka och tälta på Stångaspelen.
Vi ställer till och med upp tältet på samma plats.
Pontus lyfter på tältfliken och där inne ligger en massa ungdomar på skumgummimadrasser i en ring. På en smal madrass ligger Tomas Hägg och Maria Gardelin och kramas. Maria är den enda i gänget som har ett idrottsligt syfte med utflykten, hon spelar pärk.
Fast vi är ju här och hejar på, säger Tomas och tycker det är en viktig insats.
Äh, ni har ju inte sett en enda match än, kontrar Maria.
En match i eftermiddag skulle ha återstått för Maria, om hon inte hade gjort illa axeln på förmiddagsmatchen. Nu blir det att titta på.
Inhandla frukost
Pontus kör i väg till affären för att inhandla frukost. Utanför traskar två tjejer inlirade i täcken förbi. Sara Lindqvist och Linda Lindkvist (observera stavningen, de är inte släkt) har tagit ner tältet och bär nu över grejerna till Lindas föräldrars husvagn.
Vi har tältat här sedan i onsdags men fredagen då det regnade så mycket, var värst.
De tycker att det roligaste har varit att titta på alla människorna som samlats. Enligt Linda och Sara är det mest gotlänningar några fastlänningar kan de inte minnas att de stött på. Fast på grusvägen står en tysk bil parkerad. Någonstans gömmer de sig, de utsocknes.