Vi träffas i början av veckan, i Taco psychosis replokal bakom Åkessons musik, en av fyra replokaler som 19-åriga Carl Larsson delar sin tid emellan.
- Vi Taco har väl hållit på i tre år, men det har bytts ut lite olika medlemmar. Jag och Axel (Holm) har varit med från början, det är lite hans projekt, han skriver alla låtar, säger Carl Larsson.
Förra helgen var han och tävlade i riksfinalen av Rockkarusellen med ett av de andra banden, Ending Nelson. De slutade på delad tiondeplats.
- Det kändes bra, vi gjorde en bra spelning och är nöjda med tanke på hur lite vi har repat. Vi har bara repat nio-tio gånger sen vi startade för några månader sen, säger Carl Larsson.
Ännu färskare är Speakerbox, som han har tillsammans med Kim Hemström. Duon spelade nyligen på Rockklubbens säsongsavslutning.
- Det är egentligen det mest nystartade bandet. Vi har kanske gjort tre rep och två gig, så vi har inte hållit på så hemskt länge, men det är kul, säger Carl Larsson.
I helgen är det dock ett fjärde band som gäller, sextetten Double it up.
- Det är ett 50-tals coverband i grund och botten. När vi började var det mycket Chuck Berry, men det har blivit mer och mer egna låtar. Det är nog det band jag lägger ner mest tid på, säger Carl Larsson.
Just nu befinner sig han och de andra bandmedlemmarna i Eskilstuna för riksfinal i 25-årsjubilerande Musik direkt.
- Vi är verkligen peppade, säger Carl Larsson, som hoppas på större framgång denna gång än i Rockkarusellen.
- Inte för att det är ett bättre band än Ending Nelson, men jag tror att Double it up har ett bättre koncept. Hela 50-talsgrejen verkar uppskattas både av folk i vår egen ålder och av de som levde redan på 50-talet.
Carl Larsson trivs med sin hektiska tillvaro och med att få spela olika sorters musik i olika bandkonstellationer.
- Det blir rätt stressigt ibland, när man ska repa med två band samma kväll och måste skynda sig från det ena repet till det andra. Men det här är det roligaste som finns, så det är verkligen värt det, säger han.
För ungefär ett halvår sedan lämnade Carl Larsson Urmas plant, som han spelat med i flera år.
- Vi ville lite olika saker. De ville flytta till Stockholm och satsa järnet. Jag har fyra band här som jag vill fortsätta med och det var inte värt att ge upp det kände jag.
Han tycker att det just nu är ett bra musikklimat på ön.
- Det finns jäkligt många bra band på Gotland tycker jag - folk som är ambitiösa. Det är väldigt bra musikutbud här, från folkmusik till metal och det finns bra band i alla de genrerna.
Så småningom tänker Carl Larsson dock flytta från ön. Han sökte en musikutbildning på fastlandet till hösten, men kom inte in.
- Det är lite tråkigt, men bitterheten har vänts till att jag nu bara är väldigt taggad att öva ännu mer, säger Carl Larsson.
Redan nu repar han minst en gång om dagen och när sommaren nu närmar sig är det spelningar med något av banden nästan varje helg.
- Nu har jag inte ens orkat packa ur trummorna ur bilen, säger Carl Larsson.
Två dagar i veckan arbetar han som trumlärare på sin gamla skola, Elfrida André-gymnasiets musikestetiska program, som han gick ut från förra våren.
- Jag lärde mig otroligt mycket teoretiskt, men utvecklades också i mitt spelande. Man har en hel dag i veckan när man bara spelar i ensemble och man spelar alla möjliga sorters musik, säger Carl Larsson.
Han började spela trummor som tolvåring. Trumsetet fick redan som femåring av sin pappa, men så mycket spelande blev det inte till en början. Trumsetet stod mest och samlade damm i pojkrummet, innan det förpassades till källaren, där Carl Larsson senare återupptäckte det.
- Jag tror jag skulle ner och hämta något i källaren och där stod det. Det såg tufft ut och jag packade upp det och försökte spela. Sen började jag lyssna på musik och försökte spela med.
Sedan dess har trumspelandet vuxit till en passion, som nu upptar större delen av Carl Larssons liv.
- Man får verkligen använda hela kroppen. Gitarr spelar man bara med händerna, med trummor får man med hela kroppen i musiken, det är roligt att röra på sig och det blir som en dans. Sen är det roligt att slå på saker och ett väldigt roligt sätt att jamma musik på.
Att det är bakom trumsetet Carl Larsson hör hemma, råder inget tvivel om.
- Det är verkligen det absolut roligaste jag vet att spela trummor. Det är det jag vill hålla på med.
Drömmen är att få arbeta som frilansmusiker och kompa andra artister.
- Sen om det går bra med något av de här banden är det ju toppen. Men jag vill spela på ett eller annat sätt. Det skulle vara ballt att få spela med Robyn, hon har rätt mycket balla trumprylar - mycket digitalt.