Vad har du för dig just nu?
- Vi är hemma uppe i Norrland, en snabbtur och vilar upp oss. Vi spelar mest på helgerna och hinner hem mellan nästan varje spelning.
Och hemma är i Ånge, Medelpad?
- Vi är två som bor i Ångetrakten och två som bor i Sundsvallstrakten. Trummisen Krille bor i Upplands Väsby. När vi går in i intensiva perioder och repar mycket så hyser vi in honom, han bor här hos oss i bland, det är lite olika.
Vad är roligast med att vara ute på turné?
- Det är väl att vara på scenen, möta fansen och ha ett moment med dem. De 1,5 timmarna är det bästa, men det är mycket annat som är kul. Det kan vara att sitta och snacka skit med grabbarna i bussen och oftast har vi några timmar i varje stad och då försöker vi hitta på något. Sist, när vi spelade i Norrköping, var vi på Kolmården och lekte med vargar som slickade oss i ansiktet. Jag visste inte ens att man kunde göra det, det var kul.
Vad är jobbigast med turnélivet?
- Ibland kan en hemresa vara jävligt seg för att det är så många mil kvar innan man är hemma.
Vad spelar ni för musik i turnébussen?
- Ja, alltså det beror på vem som sitter vid spakarna. Den här senaste svängen var det mycket hårdrock, men ibland är det lite mer soft.
Ni har hemlagad husmanskost inskriven i raidern, favoriträtt?
- Det är nog fläsk med löksås och potatis, men när man har ätit sånt i några dagar kan man bli sugen på en pizza.
Minns du vad ni fick för mat i Visby sist?
- Nej, det gör jag tyvärr inte. Det var en ganska intensiv turnéperiod då vi spelade i princip varje dag.
Hur känns det att komma till Gotland vintertid?
- Jag kommer ihåg när vi skulle spela i Visby en gång, jag tror det var i februari. Vi hade varit där och spelat på sommaren och när vi närmade oss Visby och såg in mot hamnen kändes det tungt. Men det vart ju trevligt, det var mer vid den första anblicken som man tänkte "hjälp".
Vi har haft rekordkyla med -28 grader, hur är vädret hos dig?
- Det är fan kallt, det vet jag inte om vi har haft i vinter. Här är -2,4 grader och ganska mycket snö. Jag ska fara och hämta sonen på dagis om en stund sen ska vi ut och åka skoter.
Ser du fram emot kvällens spelning?
- Absolut. Det ska bli jävligt kul att spela omkull lite Gotlandsfolk.
Kan du beskriva ett typiskt Takidafan?
- Ja, det är en väldig spridning, men kanske övervägande del kvinnor, så en kvinna på 24 år. Men vi får också mejl av pappan till 24-åringen, som är gammal rocker och har hört musiken från dotterns rum och känner igen riff från gamla rocklåtar.
Vad väger tyngst - fansen eller recensenterna?
- Självklart fansen och att man är nöjd själv. Skulle man spela utifrån vad recensenterna tycker, som ändrar sig efter vad de känner och har för intressen, då måste man ändra musikstil varje halvår för att vara dem till lags. Att fansen och vi själva är nöjda, det är allt.
Hur känns det att sälja guld?
- Det är ju såklart ett kvitto på att man måste ha gjort något bra. Men om man ska sälja guld är inget man sitter och håller tummarna för eller är rädd för att inte göra, det är mer en bonus.
Vilken är er mest önskade låt just nu?
- Folk önskar faktiskt ganska mycket från nya skivan och då är det blandat. Att nya skivan landat i själarna känns skoj.
Hur har ni skapat ert speciella sound?
- Ja, säg det. Man håller på och skruvar och rattar tills man tycker att det låter bra och Robbans röst är också en stor del i att det låter som det gör. Vi kör på vad vi tycker om själva.
Vad kommer bandnamnet Takida ifrån?
- Det är hämtat från en karaktär i den japanska mangaserien Silver Fang. Det var en figur som hette ungefär så.
Du är bandets mest välfriserade...
- Det har jag också sett när jag tittat på bilder, men det är inget jag tänker på när vi sitter i bussen. Jag har så ljust och tunt hår och det ser inte bra ut när det blir långt. Jag har haft långt hår men jag såg ut som Dee Snider gånger sju.