Systrar möttes igen efter 45 år
Kally Andersson, Träkumla, och Elly Johansson, Vissefjärda, sitter i soffan hos Kallys äldsta dotter Astrid. Det var 45 år sedan systrarna senast sågs. Det var på pappans begravning.
Men när Kally fick ett telefonsamtal från en annan dotter i fredags att hon skulle få kaffegäster så sa inte dottern vem som kom.
Snart stod två för Kally främmande personer hemma hos henne.
- Jag visste inte vem de var, säger Kally. När jag fick veta att det var Elly så undrade jag vem hon hade med sig.
Det var deras "lillebror" Knut Jungenholt. Han hade åkt från sitt hem i Alvesta, hämtat upp Elly i Vissefjärda och så bar det av med färjan till Gotland.
För 60 år sedan flyttade Elly till Vissefjärda. Då var hon 15 år och äldre systern Kally åkte med för att göra henne sällskap på resan med båten som då gick direkt till Kalmar.
- Jag åkte tillbaka hem igen sen för jag hade en som väntade på mig, säger Kally och menar maken.
Oskiljaktiga
Elly började arbeta på morbroders gård i Stolpabäck utanför Vissefjärda och där blev hon kvar, gifte sig, de tog över gården och idag har sonen och sonhustrun den.
- Man hade inget val då, säger Elly. Man bestämde inte själv när man var 15 år. Men jag har aldrig haft långsamt hem.
Nu har hon en sonson på ett år.
- Han skall ta över gården, säger hon och ler. Det har farmor bestämt.
Elly arbetade med hästar, getter och åsna på gården. Morbrodern hade en tid upp emot 35 gotlandsruss. Många av dem användes i arbetet på gården, men såldes också till andra gårdar.
Sen i fredags och till idag onsdag har systrarna Elly och Kally varit så gott som oskiljaktiga. Från tidig morgon till sen kväll har de både pratat och suttit tysta tillsammans. Brodern Knut har också varit med i samtalet, men mest har systrarna umgåtts. Emellanåt har yngre generationers släktingar kommit på besök.
Hem till katten
Vid första mötet hemma hos Kally i fredags kom tårarna hos båda. Deras önskan att få träffas hade gått i uppfyllelse. För Kally kom det mycket överraskande och det tog ett tag innan hon hämtade sig efter att två av syskonen stod där när hon öppnade dörren.
Under de 60 åren sen Elly lämnade Gotland har det inte blivit så stor kontakt mellan syskonen.
- Jag är inte så mycket för att skriva brev, säger Kally. Det har blivit nåt kort då och då.
- Jag har haft önskan om att få träffade Kally än en gång, säger Elly. För även om vi inte haft nån kontakt så gräla har vi aldrig gjort.
Brodern Knut förklarar att i syskonskaran har alla av dem inte haft kontakt samtidigt nån gång under årens lopp.
Under Kallys och Ellys samtal sitter de gärna nära varandra, utforskar varandra. Pratar om barndomsåren hemma i Akebäck, om resan de gjorde tillsammans med Gotlandsbåten till Kalmar 1946 och om alla åren sedan dess då de levt sina skilda liv.
Det blir tal om att Elly och Knut skulle kunna stanna några dagar längre på Gotland, men då säger Elly ifrån.
- Jag måste hem till Melker, katten.
Det är inte helt omöjligt att Elly och Kally ses snart igen. Då blir det hos Elly i Vissefjärda och då blir det hennes tur att ta emot kaffegästen systern Kally och någon av hennes barn.
Så jobbar vi med nyheter