Svårt att sätta stopp för skräp och förfall
Förfallna Bungevikens camping är bara en av många fastigheter på ön som upprepade gånger anmälts till miljö- och hälsoskyddskontoret.
I gårdagens GA stod att läsa om Bungevikens campings förfall. I centrala Fårösund finns ytterligare två fastigheter som miljö- och hälsoskyddskontoret fått åtskilliga påringningar om.
Den ena fastigheten har tidigare varit servering, men står sedan flera år tillbaka tom.
- Människan som har stället befinner sig huvudsakligen i Tyskland och har lovat ett antal gånger att det ska bli ordning, men ingenting händer, säger kommunens miljöinspektör Folke Petersén.
Det andra är en gammal industrilokal belägen mitt i samhället.
- Det har varit en stor och fin byggnad, nu är det bara dynga överallt sedan flera herrans år. När jag var där sist var grindarna visserligen stängda där, men på båda ställena bor det människor runt omkring, de ligger ju verkligen mitt i samhället. Grannarna har inte ens en chans att sälja med de här som grannar, säger Folke Petersén.
50 till 60 fall per år
Varje år anmäls mellan 50 och 60 fall av nedskräpning till miljö- och hälsoskyddskontoret.
- Det kommer in ganska många, mer eller mindre allvarliga anmälningar, från norr till söder, varje år, säger Folke Petersén.
Kommunens miljöinspektörer åker då ut till platsen för att bedöma och försöka härleda skräpet.
- Vi skiljer på miljöfarligt avfall och det som inte är miljöfarligt avfall. Om det är miljöfarligt avfall, som bilbatterier eller bensin, är det vårt bord och då ser vi till att det kommer därifrån omgående, säger Folke Petersén.
När det rör sig om nedskräpning som inte är miljöfarlig, är bedömningen betydligt svårare.
- Det är inte lätt. Du är din egen människa och om du vill leva under miserabla former så får du göra det, så länge du är en vuxen människa och kan ta hand om dig själv. Vill du ha det skräpigt omkring dig, så får du ha det till en viss gräns, säger Folke Petersén.
Svår gränsdragning
Exakt var gränsen går kan Folke Petersén inte svara på, det är en bedömning från fall till fall.
- Man får ha några bilar på gården och kalla sig väldigt intresserad, men gränsen går när de snart kommer att börja läcka. Då får man tömma dem på miljöfarliga vätskor. Man får heller inte ha skräp som kan skada andra, som en taggtrådsrulle, som ju inte är särskilt miljöfarlig, men som kan skada ett barn eller ett djur.
Den som skräpar ner kan av miljö- och hälsoskyddsnämnden bli vitesförlagd.
- Det är faktiskt ganska kraftfullt, vitet ökar ju om det inte åtgärdas. Men då vill det till att människan som är ansvarig förstår allvaret i det, säger Folke Petersén.
Många gånger handlar det dock om rent estetiska värden och smak.
- Vi har även ärenden där grannar retar upp sig på vita plastade rundbalar och ringer oss och frågar om det verkligen får vara så, men då är det en verksamhet och då får det vara så, säger Folke Petersén.
Det är heller inte alltid som oredan i sig är det verkliga problemet.
Klara fall
- Ibland är det verkligen nedskräpning, men många gånger handlar det om grannosämja och det är ofta grannar som överreagerar, säger Folke Petersén.
När det gäller fallen i Fårösund tycker han däremot inte att bedömningen är särskilt svår att göra.
- Jag tycker att de här tre fallen i Fårösund är uppenbara. Man kan ställa sig frågan varför Fårösundsborna ska bli lämnade i sticket, med tre såna här ställen i samma område.
Även om ärenden rörande industritomter och detaljplanerade områden ligger hos stadsarkitektkontoret, hindrar det inte att miljö- och hälsoskyddskontoret kan hjälpa till i fall som de i Fårösund.
- Det ska finnas en dialog mellan oss och vi kan titta gemensamt på miljöbiten, men initialt är det stadsarkitektkontorets bord, säger Folke Petersén.
Så jobbar vi med nyheter