Svar på Mats Petterssons "hat-krönika"
Finns det några få som uttryckt ett "hat", så är det befängt att dessa få dikterar villkoren för hela diskussionen. Hat är en sak, oro är något annat. Visst har det förekommit en del hårda kommentarer även från de som är oroliga. Men visar ni samma öppenhet mot oss gotlänningar som vi förväntas visa alla andra, så förstår ni varför. Det är inte fråga om "hat". Det är givet varför vi reagerar, av två orsaker: det är lika mycket rädsla och oro för en dödlig sjukdom, som frustration över att – igen – behöva köras över. T o m nu, i kristider, så väntas vi buga, bocka och skrapa med foten. Hittills har vi sluppit en större spridning på ön, och vi vill helst ha det så. När folk inte kan acceptera detta utan tjafs, så är det klart att folk blir upprörda.
När jag läste Mats krönika så blev jag först frustrerad, sen arg. Det är en väldigt nonchalant krönika vi tagit del av. Med denna krönika väljer han att spä på polariseringen – som alltid tas ett förmyndarperspektiv där fastlänningens sida går före, och den oroliga och frustrerade gotlänningen möts med ett "klapp på huvudet, såja lilla vännen, inte den tonen tack".
Avslutningsvis vill jag vädja till bägge lägren. Till fastlänningar och turister vill jag säga detta: ord som "hat" är ursprungligen en retorik från de stora kvällstidningarna, bl a Expressen. Jag förstår att det är bekvämt att haka på det. Men gör oss en tjänst; fall inte i den fällan. Försök gärna ha lite urskiljning när ni bemöter vår oro. I tider som dessa så behövs sammanhållning. Det sista vi behöver är mer polarisering.
Till er gotlänningar säger jag; välj era ord när ni är oroliga. Med det sagt, våga fortsätta ifrågasätta, våga vara kritiska. Stay strong!
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!