PĂ„ Gotlands museum kommer hösten med ett nĂ„got mĂ€rkligt fenomen. DĂ„ börjar det nĂ€mligen trilla in post med gotlĂ€ndska stenar. Breven Ă€r skickade frĂ„n vidskepliga â och Ă„ngerfulla â turister som tror att stenarna bringar otur.
â Det som hĂ€nder Ă€r att folk som samlat stenar fĂ„r dĂ„ligt samvete över att de tagit med dem frĂ„n ön. De vill inte riskera att fĂ„ otur, berĂ€ttar Ulrika RidbĂ€ck.
SjĂ€lv vet hon inte var ryktet föddes. En teori Ă€r att det kommer frĂ„n BlĂ„ jungfrun, en 86 meter granitkupol som reser sig över havet i Kalmarsund. Myten sĂ€ger att den som tar med sig en sten frĂ„n BlĂ„ jungfrun förföljs av otur tills stenen Ă„terförs till ön. Varje Ă„r fĂ„r Oskarshamns kommun in stenar frĂ„n turister som inte vill utmana ödet. Och varje Ă„r ser kommunen till att stenarna fraktas tillbaka â för att vara pĂ„ den sĂ€kra sidan.
â BlĂ„ jungfrun Ă€r ökĂ€nd för att folk upplever att allt gĂ„r Ă„t skogen efter att de tagit en sten. Sen kan man ju inte veta om det hade gĂ„tt Ă„t skogen Ă€ndĂ„ men Oskarhamns turistbyrĂ„ fĂ„r i alla fall ta emot betydligt mycket fler stenar Ă€n vi. Det Ă€r vĂ€l nĂ„got liknande som folk fĂ„tt för sig hĂ€r, sĂ€ger Ulrika RidbĂ€ck.
I ett kuvert fick stenarna sÀllskap av följande rader: "Jag har hört att det bringar olycka att ta med stenar frÄn Gotland sÄ hÀr med ber jag om ursÀkt och returnerar stenen."
Ett problem Àr dock att de stenar som anlÀnder via post till Gotlands museum inte har nÄgon hemadress.
â DĂ„ vet vi inte var stenen hör hemma, Gotland Ă€r ju stort. Inte för att jag Ă€r vidskeplig men ska det vara rĂ€tt mĂ„ste ju stenen returneras till samma plats den kom ifrĂ„n.
Just nu ligger de ÄtervÀndande stenarna pÄ "vÀnt i en hylla". Ibland anvÀnder Gotlands museum stenar som dekoration pÄ utstÀllningar, kanske kan de fylla ett syfte dÀr, spekulerar Ulrika RidbÀck.
â DĂ„ Ă€r de Ă„tminstone tillbaka pĂ„ ön.
Men vad gÀller egentligen? FÄr man lÄta en sten slinka ner i fickan under promenaden? Svaret Àr ja, sÄvida stenen inte Àr tillrÀckligt stor för att pÄverka ekologin pÄ platsen.
â DĂ„ blir det ju en markant förĂ€ndring i landskapet. Men smĂ„ lösa stenar pĂ„ strĂ€nder fĂ„r man ta, sĂ„vida du inte Ă€r i ett naturreservat.