Studentkorridoren ska leda bort från tunga lyft

Där finns hennes kära lamm, eller rättare sagt 50 tackor med sina lammungar. För djur att sköta om det måste Lena ha, de finns i hennes själ och hjärta.
Svåraste beslutet i livet var när vi skulle göra oss av med korna för sju år sen, säger hon. Jag har alltid haft kor, först hemma i Etelhem och sen här i När. Men det gick, sen har jag haft amkor och tjurar innan det blev för lamm.
En av familjens söner arbetar på fastlandet och den andre är på väg dit. Hemma är maken Erling, tidigare bonde, numera servicetekniker.
När jag var 19 år och vi gifte oss sa han att han inte skulle vara bonde hela livet, säger Lena.
Först började han plugga på Komvux i mitten av 90-talet och sen började Lena.
Diskbråcket i nacken fick hon efter många års jobb i distrikstvård, långvård, på lasarettet och inom jourlarmet. Ofta måste hon ensam ta hand om folk som ramlat.
När hon kände att hon måste ifrån vården ville hon ha hjälp hos Previa, men utredningar med mera skulle ta tid. Lena kände att hon inte hade den tiden.
Nioårig skola och en lanthushållskurs behövde kompletteras för att Lena skulle kunna utbilda sig vidare. Det blev komvux i 1,5 år med bland annat engelska, matematik, religion, filosofi och svenska.
Sen började hon leta var hon kunde få vidare utbildning.
Jag fann den rätta på Hagabergs folkhögskola i Södertälje, säger Lena. Den är unik eftersom man även kan läsa 20 högskolepoäng i socialt arbete tack vare samarbete med Ersta-Sköndal.
<span class='mr'>Omställning</span>
Visst var det stor omställning att flytta till Södertälje.
Jag har aldrig bott i en stad, säger hon. Tio veckor i Visby år 1977 när jag gick vårdbiträdeskurs förstås.
Räddningen för henne är Södertälje kanal där hon kan promenerar och koppla av.
Efter hand har hon lärt sig hitta i sin skolstad. Redan från början valde hon att bo i "studentkorridor" och dela kök med ytterligare sju personer.
Det är världens minsta pentry, men det går bra, är behändigt, säger hon.
Under fjolåret praktiserade hon på häktet och frivården i Visby. Hon är även nämndeman sen sex år vilket är bra komplement till den utbildning hon går.
Helgerna tillbringar hon hemma i När. Hon åker färjan hem på fredagarna, ibland torsdagskvällen, och åter på söndagskvällarna.
Men Erling brukar säga att jag landar inte förrän på lördagen och sen skall jag iväg dagen därpå, säger Lena. Fast mitt i lamningen då ringde jag och skojade att jag hade "sjukt barn" och när de undrade sade jag att det föddes 25 lammungar dagen innan!
Det är intressant att förena livet att studera och livet hemma.
Det har varit roligt att plugga ända sen starten, säger hon. Föreningsliv och ledarskap känner jag väl till hemifrån. Jag har varit ordförande här hemma i LRF i tio år tidigare, och bland annat läst "Våga leda våga agera". När jag nu studerar är jag fascinerad av 20-åringar som uttrycker sig "jag med all min erfarenhet".
Lena skrev uppsats om "Arbetsskador i lantbruket" i fjol. Det låg nära till hands, hon visste vilka vägar hon skulle gå och hade stor hjälp av personer hon kände inom lantbruket, skrev bland annat om att Lantbrukshälsan lagt ner men skulle behövas.
I sommar har hon arbetat hemma.
Jag kände att jag ville inte åka iväg och arbeta, jag ville vara hemma, säger Lena.
<span class='mr'>Sommaröppet i Bakstugan</span>
Då passade det bra att sommaröppna Bakstugan, som hon tidigare drivit ihop med Elisabet Henriksson och Kristina Olsson.
Det har gått bra i sommar, Kristinas dotter och vår äldste son har hjälpt mig och vi har haft roligt, säger Lena.
Det behövs tillskott i kassan för som hon säger utbildningen är inte gratis, att bo kostar 2800 kronor i månaden sen tillkommer terminsavgifter, bokkostnader, resor med mera. Och just nu undrar Lena hur hon skall göra med parkeringen på Visby hamn, det kostar henne 800 kronor i veckan att ställa bilen där.
På färjan ställer hon om sig mellan studerarlivet i Södertälje till hemlivet i När. Väl hemma sitter hon gärna i sitt lusthus, öppnar fönster för att få in svalka, stänger dem för att känna solvärmen. Så skämmer hon bort sina lamm, går gärna och pratar med dem och de känner till hennes röst.