Redan i hemmet växte intresset för teater fram. Hennes föräldrar brukade läsa sagor och ge varje karaktär olika röster. Med hennes pappa brukade hon leka genom att ställa frågor som ”hur ser man ut när man är arg?” eller ”hur ser man ut när man är kissnödig?”, för att sedan gestalta det i ansiktsuttryck.
– Hela min uppväxt var ett skådespeleri, det var där min skola började, säger Nora Eriksson.
När hon var liten höll hon envist fast sina föräldrars uppmärksamhet genom att spela teater och när hon började i lågstadiet fick klassen bli den nya publiken. Till gymnasiet blev det Scengymnasiet på Gotland och nu tar hon steget in till skådespelarlinjen vid Scenskolan i Stockholm. En utbildning som Alicia Vikander, som fick en Oscar i år, inte kommit in på. Det var på andra försöket som Nora Eriksson blev antagen.
– Jag är mer redo än någonsin, jag vill inget annat, säger Nora Eriksson.
För att komma in fick Nora Eriksson genomgå tre intagningsprov. Första gången skulle hon hålla monologer, andra gången var det improvisation och dikt och tredje gången fick hon tillbringa en vecka på skolan och delta i workshops. Efter varje delprov minskade gruppen som gick vidare till nästa. Det var slutligen lördagen den 14 maj klockan 11.49 som ett mejl med antagningsbeskedet kom.
– Jag skakade och grät när jag såg det och jag vågade inte öppna. Men så läste jag att jag kom in. Och jag grät. Och hoppade av glädje, säger Nora Eriksson.
Vägen har dock inte varit helt rak. Hon påbörjade en utbildning i sömnad på fastlandet, men slutade. Hon har även testat jobba på en ekologisk gård i Spanien.
– Att sitta och sy var inte min grej och i Spanien så kände jag bara att vad gör jag här? Jag ska ju vara i Sverige och syssla med teater, säger hon.
Idag är hennes mål att jobba professionellt och kunna försörja sig som skådespelare.
– Jag vill bli tagen på allvar, det är ju inte alltid man blir det inom kulturyrken, säger Nora Eriksson.
Det som lockar med teatern är dess konstnärliga gränslöshet och samspelet med publiken.
– Det är ett obegränsat konstnärsskap, jag har mig själv som redskap. Att jag vill stå där på scenen och att folk vill lyssna, det är magi, säger Nora Eriksson.
Och drömmen är att kunna påverka.
– Jag vill väcka hopp och kärlek. Att plantera in något i en människas hjärna och få den att göra något gott, säger hon.