Stenbymors anda vilar över dem
I 50 år ledde "Stenbymor" Josefina Pettersson med bestämd hand EFS syförening i Lokrume.Stenbymor är borta sedan många decennier, men hennes anda lever kvar och på varje symöte sjunger syföreningsdamerna fortfarande "Herre samla oss nu alla" - samma psalm som sjöngs på Stenbymors tid.
EFS. Peder Fohlin från EFS på Gotland brukar vara med på varje symöte i Lokrume. De senaste åren har syföreningen läst om Lina Sandells liv och författarskap.
Foto: Henrik Radhe
Men det är å andra sidan inte så "bara", för EFS:s syförening i Lokrume är Gotlands näst äldsta syförening och i går firade den sitt 150-årsjubileum.
- Vi får väl säga att vi är sega, säger Anna-Lisa Bendelin när hon ska förklara varför just EFS syförening är den som har överlevt i Lokrume.
Anna-Lisa Bendelin, som själv bor vid Stenby i Lokrume, leder föreningen sedan ett 20-tal år. Numera är det ett tiotal medlemmar som samlas till symöte sista måndagen varje månad. Så har det varit i alla tider. Men auktionsdagen har man ändå vågat rucka på på senare år:
- Förr var det alltid skördefest första måndagen efter fullmåne i december. Det skulle vara en måndagkväll, så att det inte kom så många utsocknes, berättar Anna-Lisa.
Vid 150-årsjubiléet i Lokrume församlingshem i går berättade Peder Fohlin från EFS om syföreningens historia.
Näst äldst på ön
Föreningen bildades vid en sammankost vid Grausne den 14 april 1857. Till det första mötet kom det bara tre kvinnor, men redan året därpå hade man 28 medlemmar.
- Det här är den näst äldsta syföreningen på Gotland. Bara syföreningen i Sanda är äldre. Den bilades 1850 och i samband med deras 150-årsjubileum gjorde jag förfrågningar om det fanns någon annan syförening i landet som var äldre, men det verkade det inte finnas, berättar Peder Fohlin.
Den första svenska syföreningen bildades i Småland på 1840-talet, och på den tiden kallades de arbetsföreningar. Ordet "syförening" började inte användas förrän på 1870-talet, då nya EFS-syföreningar växte upp som svampar ur jorden. Peder Fohlin tror att det berodde på att EFS hade sänt iväg sina första missionärer på 1860-talet och bland medlemmarna på hemmaplan fanns ett livligt intresse för missionen.
"Stenbymor" Josefina Pettersson var en av dem som vigde sitt liv åt missionen. Hon försörjde själv en missionärsfamilj i Afrika och hon såg till att syföreningen i Lokrume inte slarvade bort några resurser som skulle kunna omvandlas till pengar för missionen. Anna-Lisa Bendelin fick själv aldrig träffa henne, men hon har hört berättelser om hur Stenbymor såg till att minsta tygtrasa togs tillvara.
Stenbymor höll också ordning och reda på syföreningens sammankomster. Blev det någon antydan till skvaller på mötena så föreslog hon genast att man skulle ta upp en sång. Den som ändå hade något som måste avhandlas fick smyga iväg till utedasset, där det brukade finnas plats för flera.
23 kronor och 44 öre
Vid den första försäljningen som EFS:s syförening i Lokrume arrangerade fick man in 23 kronor och 44 öre. Årets auktion inbringade 16800 kronor. Än i dag så går en stor del av intäkterna till missionen, men EFS på Gotland får också sin del av kakan.
- När man ser vad som händer runt om i världen så vill man ju hjälpa. Ensam kan man inte göra så mycket, men tillsammans blir vi starka och under årens lopp har det nog blivit åtskilliga slantar, konstaterar Anna-Lisa Bendelin.
På senare år har syföreningen i Lokrume lyckats rekrytera en del yngre pensionärer och Anna-Lisa Bendelin hoppas och tror att föreningen ska kunna leva vidare:
- Så länge det finns "go" i tanterna kommer vi att fortsätta!
Så jobbar vi med nyheter