Städerska kände igen rösten på en av de misstänkta rånarna

De två misstänkta männen, 29 år gamla (den ene fyller år i dag) förnekar helt att de skulle ha varit på Gotland den 18 augusti, då rånförsöket begicks. Det åklagaren Susanne Wihlborg har i bevisväg är teknisk bevisning, dels i form av DNA på kläder som har använts av rånarna (en tröja och en rånarhuva), dels fingeravtryck på ett par solglasögon.
När rättegången fortsätter på tisdag i nästa vecka kommer troligen andra åtalspunkter att tillkomma. Dels finns en tredje person med knytning till de i Visby häktade, som sitter häktad i Stockholm, dels finns en åklagare i Nyköping som också har ett åtal på gång mot en eller båda männen i Visby.
Det var efter lunchuppehållet i går, som målsägandebiträdet Mats Fredriksson ställde en kompletterande fråga till den av de kvinnliga lokalvårdarna som först kom till banken vid tio i sju på morgonen den 18 augusti 2004, som det kom ett mycket tydligt och bestämt anklagande från kvinnan:
"Jag känner igen din röst, Pelle (fingerat namn). Den tar jag inte miste på. Och mitt hjärta slår lika hårt som den gången!" Det beskedet kom efter att de båda misstänkta hade blivit hörda av åklagare, försvarsadvokater och målsägandebiträde.

Den tredje mannen
Rättegången inleddes i går med att de målsägande hördes, dels de två städerskorna som bakbands, dels de två som arbetade på Svensk kassaservice, som i tid upptäckte att det fanns rånare inne i lokalen. I samband med utfrågningen framkom också att en tredje person troligen funnits med men då utanför banken. Enligt städerskorna så hade en av rånarna via mobiltelefon pratat med någon utanför banken.
Hörandet av målsägande tog ganska lång tid. Samtliga, de två städerskorna och de två anställda på Svensk kassaservice var märkbart skakade efter det som hände den där morgonen den 18 augusti förra året. Och det fanns skadeståndskrav från de två städerskorna på vardera 56 000 kronor. Samtidigt som kraven bestreds av försvaret och de båda misstänkta förnekade att de över huvud taget hade varit på Gotland den 18 augusti.
Den av städerskorna som kom först till Föreningssparbanken den morgon som rånarna kom dit, fick inleda med att berätta vad hon minns. Tio i sju på morgonen kom hon dit, gick in genom personalingången i passagen vid Din sko. Hon jobbade som sommarvikarie och hade bara två dagar kvar på jobbet denna morgon i andra halvan av augusti.
När hon kommer in i trappuppgången hör hon ett frasande ljud och ser sedan två män springa ikapp henne. En har en pistol, som han riktar mot henne. Hon blir tillsagd att larma av och öppna till lokalerna där Svensk kassaservice och Föreningssparbanken finns. "Ge oss pengarna", säger mannen med pistolen. Men hon förklarar att hon bara är städerska och inte har tillgång till några pengar. Hon får då lägga sig ner på golvet och blir bakbunden. Lite senare kommer nästa städerska. Hon får lämna ifrån sig nycklar och passerkort varefter också hon får lägga sig ner och får ett handfängsel.
Lite senare kommer en av dem som arbetar på Svensk kassaservice. Men hon hinner under en sekund se att två maskerade män finns inne i lokalerna. Hon skyndar sig därför att smälla igen dörren, ta med sig en kollega som kommit och rusa iväg genom ett antal dörrar för att sedan låsa in sig i kafferummet. Polisen kontaktas via mobiltelefon av en tredje kollega och rånarna flyr. Vittnen fick se männen när de kom rusande, hur de sedan slängt ifrån sig peruker och rånarluvor, sopsäckar, en morakniv, en kofot och solglasögon i olika papperskorgar. Och hur en rusar via Östercentrum ner till Östergravar och den andre snabbt springer i riktning mot Solbergaskolan.

Mår psykiskt dåligt
Samtliga målsägande vittnar om hur dåligt de har mått, framför allt psykiskt över vad de tvingades vara med om, inte minst de två som fick ligga bakbundna på golvet, rädda för att bli dödade med den pistol som den ene av männen hade. Vittnen hördes också i går om vad de sett när rånarna flydde.
När de misstänkta hörs så har de en del märkliga förklaringar till varför deras DNA finns på kläder som använts vid rånförsöket. Andra personer måste ha tagit kläder och solglasögon från en lokal på söder i Stockholm eller ur den ene mannens bilar som stått parkerade olåsta utanför lokalen. Försvarsadvokaterna, Tomas Martinsson och Björn Hurtig, försöker flera gånger att få de målsägandes vittnesmål ifrågasatta när det gäller hur långa och kraftiga eller smala rånarna kan ha varit. Men försvaret har inte så många frågor att komma med.
De och de misstänkta 29-åringarna får i stället höra berättelser om hur de målsägande mådde vid rånförsöket och efteråt. Om att "hjärtat slog som om det skulle hoppa ur kroppen på mig" eller att "jag blev så rädd, jag fick en chock. Det här är en film som man ser på teve. Det händer inte här". "Jag klarar inte längre av att ha någon som går bakom mig".