Det var en ny kultur, ett nytt sammanhang, ett helt nytt liv de kom till i december 2015, Joudy och hennes man Mhealden Allezkane.
Situationen i Syrien blev ohållbar, kriget åt upp dem, rädslan, de grusade förhoppningarna om en god framtid i hemlandet.
De har minnen som aldrig kan lämna dem. Lukterna, ljuden, bilderna som etsat sig fast.
Hon skakar sakta på huvudet, Joudy:
– Allt man sett och varit med om. Jag tänker på det varje dag.
I dag, de här fem åren senare, är de en egen liten familj som till slut landat i sitt nya hemland. Mhealden kom snabbt in i arbetslivet, sedan 2017 har han tillsvidaretjänst på Försäkringskassan och går en kurs på Uppsala universitet.
Joudy, som är 22, pluggar sista året på Wisbygymnasiets vård- och omsorgsprogram och sedan de kom till Gotland har de dessutom fått en son, Ahmad. Han är fyra år och går på förskolan.
– Vi har det jättebra här. Men vi längtar efter våra familjer, att träffa dem, att de ska få träffa Ahmad. Vi lämnade allt, det gör ont.
Drömmer ni om att en gång flytta tillbaka?
De ser på varandra, skakar på huvudena:
– Vi saknar Syrien, men så länge situationen är som den är nu är det omöjligt.
Joudys tidiga dröm var att bli apotekare, därför valde hon att gå vård- och omsorgsprogrammet.
Hon är några år äldre än sina klasskamrater men med betydligt större livserfarenhet. Dessutom är hon alltså mamma.
Det har kostat kraft, särskilt under första året innan språket riktigt satt.
– Vi fick inte tillfälligt uppehållstillstånd förrän 2017, i början fick vi klara oss själva. Vi lånade böcker på biblioteket, lyssnade på radio, pratade svenska här hemma, verkligen kämpade för att lära oss, berättar Joudy.
Hennes lärare i svenska, Ann-Marie Engström, är imponerad:
– Joudy lade ner ett jättearbete och lärde sig språket oerhört snabbt, säger hon.
I dag pratar de båda obehindrat, i början var det svårare. Joudy visste svaren men hade svårt att formulera dem på svenska. Nu kan hon säga och skriva allt hon vill på det nya språket.
Det har givit fina betyg och hon ser fram mot studenten.
– Jag har längtat efter det, längtat efter att få åka vagn runt Visby. Det är så tråkigt att det inte blir en vanlig student, tänk om jag hade fått vara med om det!
Den dagen kommer Mhealden att gratulera med blommor, så stolt är han över sin fru.
– Och så ska jag stå med en sån där skylt, skrattar han.
Mhealden har sedan i juni ifjol permanent uppehållstillstånd medan Joudys och Ahmads tillstånd alltjämt är tillfälligt.
Varför det görs skillnad vet de inte.
– Jag har också ansökt om svenskt medborgarskap, berättar Mhealden, som från Syrien har fyra års universitetsstudier och två Master-år inom ekonomi bakom sig.
För Joudy har spektrat för framtiden ökat. Hon lyder inte under gymnasielagen, som de unga män GT berättat om senaste dagarna.
Istället kan hon fortsätta studera; apotekare, socionom, optiker, dietist…hon får se, det handlar om var utbildningarna finns för familjen vill stanna på Gotland.
Nästan varje dag har de kontakt med sina släktingar i Syrien. Alla är vid liv, tillvaron där sakta blivit bättre.
– De är glada att det går bra för oss. Och vi har lärt oss mycket av att ha varit med om krig. Man ska vara nöjd med det man har, det är vi nu.
Sakta har de också börjat skaffa svenska vänner. Joudy har en bästa väninna, hon är 73 år.