Maj är inflyttad till socknen, men är ändå den som anfört sockenboksgruppen. Hon har med liv och lust lagt ner mycket arbete med att skriva om Väte.
- Jag har bott här i 30 år. För mig passade det jättebra att flytta hit, eftersom socknen ligger mitt emellan Hemse och Visby. När jag köpte huset här hade jag jobb på båda håll, berättar hon.
En sockenbok är ofta ett projekt som sakta växer fram under en längre tid. I Väte har de mesta arbetet gjorts de senaste 5-6 åren, men man skulle men kunna säga att verksamheten startade redan på 1800-talet. Kanske 1878, då folkhögskoleeleven Olof Fredriksson i en uppsats skrev: "Socknen liknar mest en halvö, ty han är omgiven av vatten på tre sidor".
Ytterligare en 1800-talskälla är de detaljerade dagböcker Olof och Hjalmar Hederstedt vid Mölnor skrev.
- En guldgruva. De skulle kunna ligga till grund för en doktorsavhandling om hur en gård sköttes på 1800-talet, säger Maj Wennerdahl.
Vätebornas intresse för hembygden tog fart under 1980-talet, då man började hålla studiecirklar om socknens historia. Var och en läste på historiska fakta om sina marker, och sedan vandrade man runt och berättade för varandra.
- För 20 år sedan började vi prata om att samla studiecirkelsmatieralet för att göra någonting av det, berättar Gillis Vallin.
Men det tog tid innan man kom igång. Arbetet med sockenboken påbörjades först för 5-6 år sedan. Flygblad skickades runt i socknen med en inbjudan att vara med i sockenboksgruppen.
Då hade Maj Wennerdahl redan förberett sig.
- För tio år sedan läste jag 60 poäng arkeologi på högskolan och skrev en uppsats om Väte och Hejde, där jag visade hur spår från gamla järnåldersgårdar avspeglar sig i dagens moderna gårdar, berättar hon.
Förutom Maj Wennerdahl och Gillis Vallin har Rut och Ture Björkqvist, Helge Björkqvist, Eivor och Åke Hedengrahn, Birgit Karlsson och Bengt Olofsson ingått i sockenboksgruppen.
Väte är en utpräglad jordbrukssocken, tycker Gillis Vallin. När vi åker genom landskapet pekar han ut över västra delen av Väte.
- Den delen av socknen är som ett Skåne i miniatyr, säger Gillis som i sockenboken skrivit kapitlet om jordbruket.
Vid mitten av förra seklet fanns 50 större och mindre jordbruksföretag i socknen, och därtill ovanligt många hantverkare.
- Jordbruket fick ett uppsving på 1940-talet när odlingen av raps började. Efter andra världskriget var bristen på matfett stor, och rapsen blev ett lyft för hela bygden, berättar Gillis Vallin.
Under en tur genom Väte pekar Gillis Vallin ut en rad verkstadslokaler. Jordbrukets uppsving gav även jobb åt en rad hantverkare. Smeder, mekaniker, byggare och andra i Väte servade inte bara den egna socknen utan även de omkring.
- Med rapsen fick bönderna för första gången tillgång till kontanter, och kunde kosta på sig förbättringar, berättar Gillis Vallin.
Nu finns 15 gårdar som bedriver jordbruk kvar. De har alla specialiserat sig, exempelvis Gunilla och Tomas Björkqvist som satsat på äggproduktion och uppfödning av unghöns vid Gräne. Gården utsågs av LRF till årets lantbruksföretag 2010, och Gunilla prisades i fjol av Hushållningssällskapet.
När vi tittar in hos familjen Björkqvist sitter Tomas framför datorn. Han var drivande kraft i arbetet med att förse Väte, Hejde och Atlingbo med supersnabbt bredband, och sedan den 26 mars i år har han hemma vid Gräne surfat i 100 megabit per sekund.
- Jag la nog ner 900 timmars jobb på projektet förra året. Nu börjar man tycka att det var värt det, säger Tomas Björkqvist.
För att kolla hastigheten surfar han in på bredbandskollen.se för att mäta. 94,6 är hastigheten för dagen, vilket är mer än dubbla hastigheten jag har på min redaktionsdator.
- Det är häftigt. I New York är genomsnittshastigheten på bredbandet 4 megabit, och här sitter vi med 100, säger.
Bilden av hur en grävare banar väg för den fiberoptiska kabeln avrundar kapitlet om hur Väte moderniserats. Först med telefon i socken var handlaren O.F. Hallander på 1890-talet. Elektricitet fick de flesta gårdarna kring 1934-35.
Den moderna fiberoptiska kabeln har grävts ner i marker fyllda av historia. Fynd som gjorts i Väte bekräftar en rik forntida historia som sträcker sig tillbaka till stenåldern. Inom sockengränsen finns stenåldersboplatser, rösen och skeppssättningar från bronsåldern, gravfält från järnåldern och rester av järnåldersgårdar.
Sin storhetstid i fråga om folkmängd nådde Väte 1920, då det bodde 612 personer i socknen. Det är anmärkningsvärt, med tanke på att under åren 1880-1923 utvandrade 111 sockenbor till USA. Nästan alla i Väte har någon släkting i Amerika.
Vid senaste årsskiftet bodde 326 personer i Väte.
Det vimlar av personer i sockenboken. Präster, klockare och kyrkvärdar genom seklerna redovisas, liksom sömmerskor, fjärdingsmän och lärare.
Två av lärarna, Åke och Eivor Hedengrahn, hittar vi i socknens gamla lärarbostad som de köpte 1970. Åke var lärare åren 1953-63, sedan tog Eivor vid ledde skolarbetet fram till 1970 då skolan lades ned.
Efter nedläggningen övervägde man att riva skolan, men den räddades och inrymmer numera nio lägenheter.
Vi kör väg 142 norrut. En liten bit från skolan ligger Folkes, och där finns en Vätebo som fått ett eget kapitel i sockenboken. Under rubriken "Socknens mest musikaliske" återfinns Erling Lindvall, som redan som 12-åring vikarierade som kantor i Väte kyrka. Den här dagen håller han på att repetera inför helgens spelning. Tillsammans med Hermans orkester ska han framföra psalmer i dansbandstappning i Källunge kyrka.
Erling Lindvall återfinns i kapitlet "Personer i Väte med särskilda gåvor". Här finns även Emrik Bergström, som efter att ha visat prov på osedvanlig styrka i gotländska idrotter övergick till brottning och tyngdlyftning. Så bra blev han, att han fick delta i EM i brottning i Köpenhamn 1921.
En stor del av sockenboken ägnas åt gårdarnas historia. Den delen föranleder ett besök vid Mölnor, en gård som samma släkt brukat sedan 1500-talet. Paul Lundqvist, som är på väg att ta över efter Åsa och Ingemar Lundqvist, är 15:e generationen vid Mölnor. Och sonen Malte, snart tre år, är således nummer 16.
Väte sockenbok har varit ute till försäljning i ett par veckor. Upplagan är på 500 exemplar. Redan har en tredjedel sålts, och i morgon säljs säkert några till då sockenboksgruppen bjudit in till träff i bygdegården.
- Vi ska prata och utbyta tankar om boken, och så blir det filmvisning, berättar Maj Wennerdahl och tillägger:
- Det blir en liten klagomur också. I en sådan här faktaspäckad bok blir det alltid några fel.
Maj Wennerdahl har älskat arbetet med Väte sockenbok, så mycket att hon redan gett sig i kast med nästa.
- Jag kommer ursprungligen från Lärbro, och där har vi dragit igång en arbetsgrupp. Vi är kanske klara om sisådär en fyra år, tror hon.