Det var i strålande solsken och tryckande värme som fyndsugna besökare flockades på Dalhems IP för idrottsklubbens årliga loppis. Sedan tre år tillbaka består loppmarknaden även av en bakluckeloppis, förutom föreningens egen "fyndhörna". Enligt Dalhems IF är loppisen Gotlands största.
– Förra året kom det ungefär 5 000 besökare, och jag tycker att det ser rätt bra ut i år också, säger föreningens ordförande Lena Vallervind och blickar ut över folkmassorna.
Hon berättar att loppmarknaden är en viktig del i föreningens verksamhet, och att varenda krona man får in kommer föreningen till nytta.
– I år har vi även beslutat att alla pengar vi får in från parkeringsavgifterna går direkt till klubbens ungdomsverksamhet.
Bland alla fyndare på Dalhems IP fanns Lena Törngren. Hon hade lyckats lägga vantarna på en gammal klassisk tvättbräda.
– Den är inte riktigt köpt för att användas dock, utan mer som en prydnad. Jag fick den för 20 kronor, och det tycker jag är ett jättbra pris.
Varför blev det just en tvättbräda?
– Jag vet inte, den tilltalade mig. Jag gillar saker som ser gamla ut, även om de inte har någon riktig funktion längre.
Även familjen Kvarnfors hade valt bort stranden på lördagen för att gå på loppis. Pappa Nils Kvarnfors stod med händerna fulla av leksaker och kastruller.
– Vi köper mest saker till barnen. Vi brukar ge dem en slant, och så får de köpa det de känner för. Min fru hittade dock en minkpäls för 20 kronor som hon köpte, säger han med ett skratt.
– Det är roligt att gå runt och göra lite småfynd så här, även om man kanske inte alltid behöver allt.
Bland försäljarna på bakluckeloppisen stod Susanne Striborn tillsammans med 11-åriga dottern Tilde.
– Vi säljer mest barngrejer. Vi var här förra året också och sålde massa leksaker, och märkte att det är något som säljer väldigt bra.
Varför tror du det är så?
– Det kan ha att göra med att nya leksaker är väldigt dyra och att många leksaker är ganska tidlösa. De fungerar att leka med även om de har några år på nacken, säger hon.
På frågan om några utav sakerna varit svåra att göra sig av med skakar Tilde på huvudet som svar. Susanne är dock av en lite annorlunda åsikt.
– Jag tror Tilde tyckte det var lite jobbigt att göra sig av med sina gamla prinsessklänningar som hon hade när hon var liten, åtminstone till en början, säger hon och nickar mot några färgglada klänningar på en ställning.