Söderns sound frälste Jill Johnson
- Vi gör Visby, Gävle, Falun, Uppsala och Borås, sen är vi lediga en dag, sen är det Sundsvall, Skellefteå, Umeå och Luleå, säger Jill Johnson.
Tonvikten under denna turné ligger helt på countryn - musiken som redan i mycket unga år frälste Jill Johnson.
- Countryn har funnits med mig sedan tonåren, men ingen har varit intresserad av att satsa på den här i Sverige. Jag har fått gå en ganska lång väg för att få göra det jag vill, men jag har aldrig sett det som någon kompromiss, jag är glad för den här resan och jag har fått med mig en bred publik, säger hon.
Till den publiken vill hon nu förmedla countryn - den amerikanska Söderns folkmusik, sprungen ur brittisk och irländsk spelmanskultur, som så tidigt berörde henne utan att hon riktigt kan förklara varför.
- Det är svårt att sätta fingret på, en del saker reagerar man rent fysiskt på, men instrumenteringen med mycket strängar - som mitt favoritinstrument lap steel, tycker jag om och värmen i det vardagliga, det folk ibland kallar banalt. Jag blir väldigt arg när man gör det, säger Jill Johnson.
2001 reste hon för första gången till countrymusikens hög-borg - Nashville, Tennessee.
- När jag kom dit fick jag väldigt mycket beröm som sångerska och för min engelska, men jag hade inte det rätta twanget - dialekten. I Nashville stöper man sångerskor i en form, lyssnar man på gamla inspelningar, så låter de nästan likadant, säger Jill Johnson.
Mötet med Nashville var en smula omtumlande, staden var inte riktigt den småstadsidyll som Jill Johnson hade föreställt sig och till skillnad från i Sverige var countrymusiken omgärdad med en massa regler.
- I Sverige är countryn väldigt fri, vi har ingen countrykultur, mest fördomar om vad som är country. Men i Nashville är det inte alls fritt. När jag kom dit första gången snackade man nästan skit om Shania Twain, att det hon gjorde inte var country, säger Jill Johnson.
Så är det inte längre, menar Jill Jonson, som sedan dess återvänt många gånger till Nashville, lärt känna staden - musiker och producenter och spelat in flera skivor där.
I november släpptes hennes hyllning till staden och countrymusiken - "Music Row", döpt efter Nashvilles musikaliska epicentrum beläget mellan 16th and 17th Avenues South.
- Under alla år har jag smugit in enstaka countrylåtar på mina skivor, nu fick jag ett erbjudande från skivbolaget som undrade om jag inte skulle samla allt på en skiva. Sen föll allt på plats och det blev inte bara en coverplatta, säger Jill Johnson.
På skivan tolkar hon sina egna favoritlåtar av artister som Dolly Parton, Emmylou Harris, The Judds och Eagels. Hon gör också tre duetter - Dolly Partons "Why´d You Come In Here Looking Like That" med Nina Persson, Phil Spectors "To Know Him Is To Love Him" tillsammans med Lisa Miskovsky och Stoneslåten "Tumblin Dice" med Kim Carnes.
- För mig måste låten betyda något, däremot kan jag säga det med en så kallad cover. Men efter den här plattan kan jag känna ett behov av att gå in i studion och göra en originalplatta, säger Jill Johnson, som hoppas komma ut med en ny skiva i oktober.
Det var under sitt första besök i Nashville, som Jill Johnson på allvar började arbeta med eget material.
- Det var svårt att som hyllad schlagerartist, men okänd och osäker upphovsman, komma till Nashville, men det var det bästa som kunde hända mig, säger hon.
Nu kan Jill Johnson inte tänka sig att avstå från att skriva egna låtar.
- Ju mer jag har mognat, desto mer har det blivit ett kall - nu vill jag skriva. Den stora skillnaden är väl om man har något att säga och delar med sig av det och får en reaktion tillbaka.
Jill Johnson berättar om ett fyra sidor långt brev, skrivet på ljusblått brevpapper, som hon nyligen fick från en flicka i Torslanda, vars mamma just hade dött. Jill Johnson blev berörd av flickans brev och av att hon i en så svår stund vände sig till sin idol och skrev låten "Baby Blue Paper".
- När jag har spelat den så har jag tänkt att det nog sitter mödrar i publiken och tänker på sina döttrar, men i stället har det kommit fram medelålders kvinnor efteråt, som nyligen förlorat sina mödrar. Det är väl så när man förlorar sin mamma så spelar det ingen roll hur gammal man är. Men det är otroligt häftigt när en låt berör så, säger Jill Johnson.
Vid kvällens konsert finns goda chanser att få höra nyskrivna "Baby blue paper", men framförallt blir det en afton fylld av country - ljudet av Söderns själ.
- Man kan förvänta sig ett personligt möte och en otroligt bred konsert på alla sätt i och med att Music Row innehåller rock, country och blues. Det lite eget material, lite nyskrivet som inte är inspelat än, men mest covers - hyllningar till mina idoler, säger Jill Johnson.
Så jobbar vi med nyheter