Sockret var deras drog

Jag har provat alla dieter och bantningmetoder. Men då handlade det bara om kilon och kalorier. Ingen såg helheten, den sjukdom jag lider av och de psykiska, sociala och andliga konsekvenser den kan få, säger Britt Lindén.
Antidepressiv medicin
Marie Bergman är också sockerberoende. Hon har haft problem med vikten sedan hon var 18-19 år.
Jag har också prövat det mesta och insåg så småningom att det inte enbart handlade om vikten. Jag fick svårt att sova, blev deprimerad, trött och kraftlös. Och svimmade ofta. När jag sökte hjälp möttes jag av oförståelse och okunskap. Läkarna skrev ut antidepressiv medicin och sömntabletter. Men det fick mig inte att må bättre, berättar hon.
Artikel en vändpunkt
Hösten 2002 mådde Britt oerhört dåligt. Hon var deprimerad, hade ont i kroppen och låg mest och grät. Då fick hon se en artikel om sockerberoende och kände igen sig direkt.
Några dagar senare hörde hon Babben Larsson berätta om ett behandlingshem där hon fått hjälp för sitt sockerberoende.
Jag ringde Babben och fick tips på behandlingshemmet i Hudiksvall, det enda i landet för sockerberoende. Och jag har en klok läkare som sjukskrev mig för att jag skulle kunna ta tag i problemet. Först läste jag en bok om matmissbruk. Den var bra, men jag behövde mer och den 3 februari 2003 klev jag in på behandlingshemmet i Hudiksvall.
Även för Marie blev en tidningsartikel vändpunkten. Den handlade om Britten Jonsson, som driver behandlingshemmet för sockerberoende.
Då mådde jag otroligt dåligt. Jag var uppe och åt på nätterna och kände mig helt bakis dagen efter. Jag har en klok och förstående chef som jag kan prata med och han förstod att jag behövde sjukskriva mig och verkligen göra något åt mitt beroende.
Matmissbruk
För Britt och Marie betydde de fem intensiva dagarna på behandlingshemmet början på ett nytt liv. Här fanns människor som förstod och de fick lära sig om beroendet och fick en mall för hur de ska äta.
Där fick vi höra att om vi fokuserar på vikten så tappar vi tillfrisknandet, men om vi istället fokuserar på tillfrisknandet så tappar vi vikten.
Sockerberoende är en form av matmissbruk och det tar sig samma uttryck som andra former av beroende, till exempel alkohol. Det starka suget, gömmandet av mat, förnekandet och kontrollförlusten.
Jag kunde vräka i mig en 200 grams chokladkaka, en dajmstrut och två dubbeldajm i bilen på vägen från affären. Och skulle barnen och jag ha godis någon kväll så var jag tvungen att grunda genom att äta en massa godis innan för att kunna ta det lugnt tillsammans med dem, berättar Marie.
Ägg på grovt bröd
Hon arbetar i kassan på Ica i Roma, omgiven av godis och sötsaker. Britt är husmor på Högbrogården i Halla och lagar mat och bakar sådant hon numera själv inte kan äta.
Det är kanske inte idealiska arbetsplatser för sockerberoende, men nu har vi insett att vi måste avstå från socker för att må bra. Och det är värt allting, säger Britt som just nu leder en kurs i hur man lagar mat utan socker och vitt mjöl.
Nu är det frukost, lagad mat till lunch och middag som gäller. Och ingenting däremellan. Det är bra råvaror men nästan inget socker, bara motsvarande de fem till sju sockerbitar som kroppen och hjärnan behöver och det får vi i oss genom att äta frukt. Högst två om dagen i anslutning till maten.
De äter inte vitt bröd och bara fem matskedar fett om dagen, ofta i form av olivolja. De flesta smörgåspålägg innehåller socker så det blir mycket ägg på det grova brödet. Makrill, getost och tonfisk går också bra.
Två deciliter fruktyoghurt innehåller motsvarande 12 sockerbitar. Det tror jag många inte känner till.
Som nya människor
Sockerberoende är en fysisk sjukdom som börjar i hjärnan. Den beror på för lite serotonin och betaendorfin, svängande blodsocker och en överaktiv bukspottskörtel. Och precis som alkoholism är den till viss del ärftlig.
Maten är bara en del i tillfrisknandet. Det viktigaste är att arbeta med sig själv. Och där tycker Britt och Marie att de har stor nytta av den självhjälpsgrupp de är med i. De stöttar varandra och det finns alltid någon att ringa om man behöver prata.
Man måste hela tiden vara observant så att man inte ersätter ett beroende med ett annat, att det inte blir för mycket av någonting. Själv började jag ett tag att köpa massor av porslin som jag inte behövde, säger Britt.
Båda känner sig idag som helt nya människor, med betydligt mer ork och energi.
Sjukskriven
Tidigare jobbade jag 25 timmar i veckan och orkade ingenting. I dag arbetar jag heltid, har två tonårssöner, sköter om två hästar och springer ett par, tre gånger i veckan, berättar Marie. Och jag äter inga mediciner. Men jag tog ett återfall i våras, ett år och tre månder efter behandlingen. Jag stressade, sov för lite och då halkar man lätt tillbaka. Då var jag sjukskriven fyra veckor.
Tidigare levde vi inte. Allt var fokuserat på mat. Nu har vi fått ett värde för oss själva, tillägger Britt.
Det tog tid för deras närmaste att acceptera att det handlade om ett missbruk.
När min mamma såg ett tv-program förstod hon vad jag pratade om. Och mina söner stöttar mig mycket, säger Britt. Men okunskapen är stor. Ibland är det lättare att säga att man är allergisk när folk tycker att en kaka kan man väl ta.
Trångsynthet
Mina närmaste förstår, men det finns fortfarande en del som inte gör det. Människor som är rädda och trångsynta och tror att vi inte kan leva utan socker utan kommer att hamna på sjukhus med näringsdropp. Men vi äter faktiskt mer sunt än de flesta, säger Marie.
Jag tror att många överviktiga är just sockerberoende. Och att det är först när de inser det som de kan behandla sin sjukdom. Och då går de också ned i vikt, tillägger hon.