Socialpsykiatriskt forum uppmärksammar Boy Larsson
Lyssna, samarbeta och våga vara uppkäftig. Och glöm inte att det är resultatet som räknas, säger Boy Larsson.På onsdag far han från Visby till Malmö. Där ska han ta emot utmärkelsen "God socialpsykiatri 2006" från Socialpsykiatriskt Forum.
- Uppmärksamheten gör mig glad och inspirerar mig att kämpa vidare, säger Boy Larsson. Efter många år i handikapprörelsens tjänst tar han sig nu tid att också tänka något på sig själv och sitt eget liv. Samtidigt får han mer tid för sin fadderverksamhet som han finansierar genom att anordna loppmarknader på Gotland. Snart reser han iväg till sin fadderfamilj i Tanzania och han har också fadderbarn i Guatemala.
Kraft och styrka
Egen kraft och styrka hämtar han från Visby Norra koloniförening. 1993 köpte han kolonilotten mitt emot S:t Olof. Mitt livs bästa insats, säger han och ser ut över dignande äppelträd och sensommarblommor. Lika välskött som odlingsytan är det lilla röda huset. 20-25 timmar i veckan är den tid han med glädje tillbringar här under säsong.
I samband med årsmötet år 2006 lämnar han ordförandeskapet i Rsmh-Kamratringen, riksförbundet för mental och social hälsa. Då har han varit ordförande i tio år. Samtidigt avgick han ur förbundsstyrelsen. Tidigare har han också lämnat ordförandeskapet i Hso, handikappföreningarnas samorganisation.
Givande år
- Åren i Rsmh var givande, men jag lämnade ordförandeskapet då jag tyckte att det var svårt att driva våra frågor och att vi inte fick gehör från ansvariga politiker. Jag avgick som en protest mot kommunens behandling av de frågor som berör Kamratringens medlemmar. Jag har alltid känt för att jobba för de svaga i samhället och det fortsätter jag med på något sätt.
Tidigare partipolitiskt aktiv lämnade Boy Larsson det engagemanget då han inte tyckte att fritidspolitikerna blev tagna på allvar. Som partipolitiskt obunden har han sedan representerat handikapprörelsen, bland annat i frågor som berör lågutbildade.
- Jag har sett till att våra handikappgrupper har blivit hörda, säger Boy Larsson som nu är projektledare i projektet vuxenutbildning för alla. Han betonar utbildningens betydelse för en människas framtidstro, funktionshindrades ökade kompetens, självkänsla och livskvalitet. Sedan tidigare har Hso/Rsmh Gotland lyckats få i gång en handfull utbildningar, bland dem dagfolkhögskola i Hemse, orienteringskurs hos ABF och på Folkuniversitetet en kurs fyra halvdagar i veckan samt en gymnasiekurs.
- Det är lätt att starta projekt, men för mig är resultatet det viktiga. Att se framåt, mot resultatet, är en styrka. Lovar jag något, då ska det också göras och bli gjort som sagt.
- Vad som behövs är samarbete och att man lyssnar på alla som är berörda.
Röst åt andra
Detta att ge röst åt andra att höras är något som Boy Larsson också gör i tryck. 1989 kom hans första bok ut "En dag ska jag berätta hur det var". Boys bokfond, som bygger på intäkter från bok försäljningen, delar årligen ut stipendier sedan 1989. "Tummen i ögat på politiker och makthavare" heter hans andra bok.
I den tredje, "Livsspår" berättar han om människor i hans närhet, som drabbats av orättvisor och social misär, om släktingar och vänner och andra människor som han träffat som aktiv i handikapprörelsen.
- Nu har dessa människor fått föra fram sina åsikter och på så sätt fått upprättelse. Mina åsikter, om än obekväma, är en röst för alla som inte kan föra sin egen talan, säger Boy Larsson och låter blicken vila över kolonilottens prakt.
Om två år fyller han 60 år. Han har sin egen ålderdom tryggad och räknar till fyra år kvar till pension,
Så jobbar vi med nyheter