Snälla, Ta in den som den dikt det är med sex verser, EJ prosa. Svarta Evita
bor som barn adopterade Evita
från utomeuropeiskt land av par,
som nu båda jordelivet lämnat har.
Hon en morgon i sin trädgård ser
alla blommor uppryckta ligger ner
och för henne ej förövaren förrådd,
en som av henne sig känt försmådd.
Ta revans sen fanns i huvet hans
och ur balans det tog helt utan sans,
men mest därför sig på henne stör,
är ej vit, har hud med svart kulör.
Han ångrar stort han gjort på gården
för vid hans bästa väns hjärtas stopp
hon som länge arbetat inom vården
får det åter att fungera i hans kropp.
Hon dagen efter på trappan fann
en blombukett både stor och grann
och till köp av fler blommor medel,
en tusenkronorssedel.
Lite av ont han gjort med det betalt
och nu för honom hudfärg helt egalt,
han det självklara sig lärt och minns -
enda viktiga vad i mänskans inre finns!
Så jobbar vi med nyheter