Smärta och känslor på Guldkottegalan
Det blev en kväll med starka känslor. Så sammanfattar galaarrangören Ylva Törnlund årets bidrag till Guldkottegalan.– Det var politik, humor och absurditet men det genomgående var mycket smärta och starka känslor, säger Törnlund.
Ylva Törnlund, även känd som Guldkottegalans skyddsfé.
Foto: Veronica Lilja
- Det kändes som vi höll på att bli en institution, sade Ylva Törnlund tidigare i veckan.
Guldkotten började som en protest mot ett allt högre tempo i populärkulturen. De tävlande visar diabilder på en bioduk och spelar upp musik till den.
- Det är som att konstnärerna visar en del av sitt inre, de visar mycket av sig själva och blottar sina känslor på ett utlämnande sätt, säger Ylva Törnlund.
Efter prisutdelningen svängde publiken loss till levande bluesmusik i den stora ateljén i Eksta.
Årets bidrag präglades av starka känslor och priser delades ut i följande klasser:
nBästa rockdia:
"Requiem" The No Friends, Roland Persson.
En negativ historia innehållande allt en suggestiv rockdia bör innehålla. En stark spänningsbåge mellan musik och bilder.
nJuryns specialpris:
"Ekrosjävlarna", Anna och Evert Ekros.
För en mycket avancerad studie i relationer.
nBästa huvudroll:
"Cling on to", Margon Lindberg.
För en stiliserad verandalätthet.
nBästa biroll:
Till Kaninen i "En kraftfull Tår", Katrin Hint.
En gengångare från en tidigare rockdiafestival i en fängslande historia.
nBästa foto:
"With a little help of my friends", Bengt och Ingela af Geijerstam.
En anarkistisk berättelse om imperalismen. För uttrycksfulla foton som står för en utopi som vi trodde och tror på än idag.
nBästa omänskliga roll:
"Inlåst", Anders K. och Maya de Vesque.
För det berusande omänskliga avståndet mellan bilderna och den Lastkraftwagenartiga musiken, en rent av omstörtande diskrepans.
Så jobbar vi med nyheter