Slåtterboden vid Stabbgard står klar
Snart får församlingshemmet i Stånga ny ägare. Hittills har det varit Burs pastorat som ägt det. Enligt överenskommelse blir snart Stånga hembygdsförening ägare till det istället eftersom pastoratet vill avyttra det.- Då skall vi flytta dit vårt arkiv med foto, protokollpärmar och mycket annat, säger hembygdsföreningens ordförande Örjan Lindgren.
Församlingshemmet var tidigare lärarbostad och ligger centralt.
- Det kommer att vara kvar som samlingslokal för sockenborna även framöver , säger Kerstin Hallin, som är med i hembygdsföreningens styrelse.
När hembygdsföreningen bildades i början av 1980-talet var det främst för att Stabbgardsänget behövde hävdas för att inte växa igen.
Örjan Lindgren berättar om Ann-Marie Hellgren, Sylve Stenegärd med flera som var med och startade föreningen.
- Stabbgardsänget är vackert och fridfullt, säger Örjan Lindgren. Stabbgard är en gammal boplats, där det lär att legat en hall liknande den i Lojsta.
Både han och Kerstin Hallin nämner att eleverna i Stånga skola fagar änget varje vår.
Sen några år finns också en fin slåtterbod vid Stabbgardsänget.
Studiecirkel
- Några äldre medlemmar pratade om att vi skulle ha en slåtterbod vid änget, säger Örjan Lindgren. Då ordnade vi studiecirkel och Dave Smisser vid Smissarve, som kan den gamla tekniken och har byggföretag, var ledare för projektet.
Bygget gick på frivillig väg.
- Det visade sig också vara lättare att skänka en tall än pengar, säger Kerstin Hallin.
Sågningen gjordes vid en "bondsåg" i socknen och efterhand tog boden form. Idag fattas endast dörren och stenplattan framför den, men det kommer snart.
Det är en rejäl träbod byggd i bulteknik med faltak. Spåren i falarna har hyvlats för hand och när boden byggdes användes endast lite spik och desto fler stora träplugg så kallade dymlingar. Av doften att döma har boden tjärsmorts för inte så länge sedan.
- Boden är skön att ha, säger Kerstin Hallin. Dit kan man åka, ta med sig kaffekorgen och sitta i lugn och ro, antingen där eller i änget.
Berömd runsten
Vid ingången till änget står en kopia av Kylverstenen, en runsten vars original stod vid gården Kylver i Stånga. Stenen finns nu på museum. Men på 1980-talet gjordes en kopia och den finns nu i Stabbgardsänget.
- På stenen finns alfabetet i runor, säger Örjan Lindgren, och därefter står ett palindrom, det vill säga ett ord som kan läsas både framifrån och bakifrån och ha samma betydelse.
En bit från Kylverstenen finns också en annan mindre sten bevarad. Den är ett minne sedan den tiden då gårdarna skulle hålla iordning varsin vägbit. Där står Ungbåtels och Frixsarve och där stenen stod tog Ungbåtels vägunderhåll vid åt ena hållet och Frixarves åt det andra.
Sockenbok
En rad gotländska socknar har sin egen sockenbok, i en eller annat tappning. En del arbetar med sin bok och andra funderar på att starta med en.
Stånga är bland dem som har en rejäl och genomarbetad sockenbok "Stangboar". Den gjordes i hembygdsföreningens regi. Många sockenbor hjälptes åt och nämnas bör sockenbon och journalisten Britta Didriksson som lade ner ett oerhört arbete för att "Stangboar" skulle bli ett fint dokument.
Precis som många andra hembygdsföreningar har Stånga fasta traditioner. Gränsvandringarna längs sockengränsen är populära.
- De är intressanta och många kommer med, säger Kerstin Hallin, även om det är svårframkomligt på sina håll.
En annan populär vandring är Stånga och Lye hembygdsföreningars natur- och kulturstig på 3,6 kilometer.
Den går längs Strömmaån och där fanns bland annat 22 vattensågar eller kvarnar vid 1700-talets början. I en tillhörande skrift kan man se härliga äldre bilder från olika ställen, bland annat ett badställe vid en av dammarna.
Ny vårdkasestång
För att underlätta arbetet i hembygdsföreningen är det uppdelat på flera kommittéer. En av dem har arbetat med en vårdkasestång, som snart står klar på Kvie backe vid Stångkvie.
- Det lär ha stått en sådan stång på samma ställe förr i världen, säger Örjan Lindgren.
Han visar också med glädje den skrift som Hans von Heijne, sommarboende i Ljugarn, gjort till Stånga socken med en mängd "femradersverser" om olika saker och händelser i socknen.
Framöver är det dags för en av hembygdsföreningens mera välbesökta tillställningar. En festkommitté ordnar som bäst med den årliga lammfesten på Malmgard. Då träffas man, äter grillat lamm och har det allmänt trevligt med underhållning och annat.
I Nationalencyklopedin står det bland annat så här om Kylverstenen: kalkstenshäll med runskrift, funnen 1903 på gården Kylver i Stånga, numera förvarad i Statens historiska museum, Stockholm. Hällen har, av fyndomständigheterna att döma, utgjort sidan av en gravkista, som daterats till 350-475 efter Kristus. Inskriften består av den urnordiska futharken, en otolkad runföljd, sueus och ett tecken liknande en t-runa med flera bistavar, allmänt tolkat som en mångdubblad Tyr-runa. Kylverstenen har spelat stor roll i diskussionen om runornas funktion som magiskt skyddsmedel. Det går emellertid inte att fastställa huruvida inskriften har tillkommit i samband med gravläggning eller anbragts på stenen innan den togs i bruk vid byggandet av graven. I senare fallet kan den ha haft rent prosaisk syfte, som övning eller undervisning i runskrift.
Så jobbar vi med nyheter