Lånade bara ut sin Rolex – utmättes av Kronofogden

Pappan som har en skuld hos Kronofogden på lite över en miljon kronor, hade varit på en affärsresa utomlands. När han landade på Arlanda i början av januari i år väntade dock polisen på honom. Pappan bar på armen en Rolexklocka som man värderat till 15 000 kronor och som polisen tog i beslag för utmätning.

Sonen, en man i 30-årsåldern överklagade genast utmätningen med hänvisning till att Rolexklockan var hans, och att han bara lånat ut klockan till sin pappa då han skulle på affärsresa i sonens ställe, som blivit sjuk.

Som bevis har sonen bland annat visat ett kvitto från affären där klockan köptes, och där sonens namn finns angivet. Men Kronofogdens bedömning är att kvittot inte säger något om de verkliga ägarförhållandena, då kvittot inte är mer än ett namn på ett papper.

"Han kan utan svårigheter stå som köpare på ett kvitto utan att vara den som verkligen äger den klocka kvittot avser", skriver Kronofogden.

Kronofogden menar att klockan kan ha köpts för annans räkning, eller i syfte att ges bort som present eller så kan klockan ha sålts vidare under de cirka sju månader som gått sedan köpet.

Sonen å sin sida förklarar att klockan köptes tillsammans med en annan Rolexklocka så att han och hans sambo skulle ha var sin likadan, i stället för förlovningsringar. På sambons klocka finns graverat förlovningsdatumet, men inte på klockan som utmätts. Anledningen enligt sonen är att han inte haft tid.
 

Att pappan lånat klockan för affärsresan förklaras så här:

"Klockan är en symbol för framgång och fadern hade klockan på sig för att ge ett propert och repsektingivande intryck. Pappan är anställd av honom i sitt företag. När fadern blev stoppad på Arlanda berättade denne omgående att klockan tillhörde sonen. Att hans far lånar saker av honom är för övrigt inte konstigt eftersom de är familj och det är bättre att saker används än att de ligger hemma och dammar."

Tingsrätten menar att legal besittningspresumtion innebär att den som påstår sig ha bättre rätt än gäldenären till egendom som gäldenären har i sin besittning också har bevisbördan för det. Vilket rätten anser att sonen inte lyckats bevisa. Eftersom pappan var den som bar klockan vid utmätningstillfället så anses pappan också vara ägaren till klockan, och därför avslogs överklagan.