Två personer som bor i närheten av St:a Karins ruin vid Stora torget i Visby anmälde under förra vintern den musik som spelades vid isbanan i ruinen. Isbanan invigdes vid första advent och stod öppen elva timmar om dygnet under fyra månaders tid. Anmälarna yrkade på att det skulle begränsas när musik skulle få spelas då "musikljuden från ljudanläggningen vid skridskobanan hörs precis lika mycket på hela vår fastighet som i ruinen". De menade att de aldrig kan vistas utomhus på sin fastighet utan att höra musiken, och de ansåg att den var enformig och repetitiv.
Två miljöinspektörer på enheten för miljö- och hälsoskydd genomförde i slutet av december två ljudnivåmätningar utomhus. Mätresultaten visade på ljudnivåer mellan 43,3 decibel och 65,6 decibel. Man bedömde att ljudnivån utomhus var så låg att ingen mätning inomhus hos anmälarna gjordes. I mars beslutade miljö- hälsoskyddsnämnden att avsluta ärendet då man bedömde att musiken inte utgjorde någon olägenhet för människors hälsa.
De två anmälarna överklagade beslutet under hösten. Som anledning till överklagandet angavs "att utsättas för oönskat ljud i nästan fyra månader är psykiskt tortyr" och att musiken påvkerkat familjen väldigt negativt. Anmälarna skriver även att "det är en mänsklig rättighet att kunna vistas på sin fastighet utan att behöva lida av en ljudterroriserande granne som saknar all respekt för andras behov än sina egna."
Länsstyrelsen har nu gett anmälarna rätt och återförvisar ärendet till nämnden. Man menar att det inte kan uteslutas att musiken utgör olägenhet för människors hälsa och att nämnden inte haft tillräckliga grunder för att avsluta ärendet.