Glädjen var lika högljudd och sprakande ändå.
Klockan 13.30 kom de första studenterna ut på balkongen till släktingars och vänner stora förtjusning.
De som stod samlade i en stor beundrande skara fick höra tappra tal från varje programs avgångselever.
Hotell- och restaurangeleverna tackade sina "härliga" lärare och trodde att kanske, kanske kommer Donneråren att vara "de bästa i våra liv".
Naturvetarna utropade sig själva till de smartaste, till dem som kommer att få de fetaste plånböckerna och har högsta IQ, ja, helt enkelt utgör själva framtiden.
De som studerat samhäll och kultur sjöng en lovsång över alla resor och erfarenheter de skaffat sig i andra länder, tillsammans med människor från olika kulturer.
- Kunskap är aldrig överskattat, konstaterade de.
Molnen skingrades
Alla strömmade sedan ner för trappen för att samlas inne på nedre botten. Sedan öppnades dörren och alla kunde rusa ut till den väntande församlingen.
Blommor, tårar, affischer, kramar och beundrande småsyskon. Och var det inte så att molnen, just då, bara en aning, skingrades?
Luften kändes i alla fall plösligt betydligt varmare än nyss.