Vid upphandlingar av nya skolskjutsavtal fokuseras numera mycket på bussarnas säkerhet. De får inte vara för gamla och ska vara utrustade med bälte, alkolås och bra däck. Utvecklingen har alltså varit positiv på fordonsfronten och det är mycket bra. Men det finns en bortglömd bit när det gäller skolskjutsarna och det är hållplatserna placeringar och utformning.
Det är nämligen sedan länge känt att den största faran i samband med skolskjutsar finns kring av- och påstigningsmomentet. Diverse försök med skyltning och signaler på bussar har under åren prövats, liksom frivillig sänkning av hastigheten vid passage av stillastående skolbussar.
Men det känns som att Trafikverket och lagstiftarna aldrig når ända fram. I många länder råder stopplikt när en skolbuss stannat för av- eller påstigning och det är konstigt att inte Sverige kommit längre i frågan. Vi betraktas ju ofta som ett föregångsland när det gäller trafiksäkerhet.
Det är inte rimligt att flera barn varje år ska förolyckas eller skadas i samband med skolskjutsning. Därför är varje förändring som kan få barn och föräldrar att känna större trygghet viktig. Dessutom skulle det också vara positivt för alla skolbussförare om man lyckas hitta lösningar som gör den farliga av- och påstigningen säkrare.
Exempel på lösningar är ordentliga avkörningsfickor vid hållplatserna längs de större vägarna. En variant som finns utmed många fastlandsvägar när fickor saknas är bryggor utbyggda över vägdikena och dessa gör att passagerarna slipper stå precis i vägkanten och vänta på bussen. Det finns säkert fler enkla lösningar, nu är det dags att det händer något positivt på det bortglömda hållplatsproblemet.
Mats Jönsson