Skolan måste ta sitt ansvar och informera
- När vi verkligen behövde hjälp och information om sex fick vi ingen.
-Vi såg en film om hur ett barn blir till. Men någon annat var det nog inte.
- Det hade vi behövt, säger flickorna.
På högstadiet var det lite bättre. Då kom det en tjej utifrån och pratade.
-Jag kommer inte ihåg något av det hon sa, men vi fick gå ut och skratta av oss för vi tyckte det var så pinsamt.
Flickorna fick också träffa en representant från RFSU. Hans budskap var lite klarare.
-Jag minns att han trädde ett kondom över huvudet för att visa hur stark den var.
De fick också göra ett studiebesök på ungdomsmottagningen.
-Det var bra, men jag minns att det inte kändes så trevligt att gå dit själv. Väntrummet var stort och jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Samtalet handlar om vart man ska vända sig, om man måste boka tid innan och när det börjar kosta pengar.
-Nu är vi ju äldre så vi kan ringa och kolla själva, men det hade varit bra att få veta mer när vi var yngre. Det var mycket som kändes oklart.
Att ämnet är lite känsligt gjorde inte saken bättre. Där vuxna inte räckte till, fick kompisar träda in. Internet är också en bra informationskälla.
Att kondom är bra fick de veta, men konsekvenserna om man hoppar över gummit framträdde inte så tydligt. Oron för att bli smittad finns hos flickorna, särskilt för hiv, men ändå känns det långt borta.
-Hiv är Afrika för mig.
-Jag tänker: Utomlands.
Så jobbar vi med nyheter