Skepparegillet om "ångsuggan" och en helig kanon
Årsskriften utkommer för 56:e året och de senaste 23 åren har den producerats av GT:s sjöfartsskribent Ola Sollerman.
"Ångsuggan" var bara ett av öknamnen på hjulångaren Gottland, det första fartyg som försökte upprätthålla någorlunda regelbunden passagerartrafik mellan Gotland och fastlandet. Redan på den tiden, det handlar om 1830-talet, gnällde gotlänningarna på sina båtar. "Svinstian" och "olycksångaren" var andra tillmälen om stackars "Gottland".
Årets upplaga av gilles-bladet omfattar som vanligt både gammalt och nytt. Om de många turerna kring gotlandstrafiken, om kapten Togga från Slite som gick iland för gott och om Visbyprästen som kollar sjöfarten på Costa Blanca.
Avundsjuk på smålänningar
Men det berättas också om köpmanssläkterna Cramér i Visby och Nymans i Västergarn som flitigt drev gotländsk sjöfart på 1800-talet. Också om förlisningar i Kappelshamn och om småländska sjöfartsmuseer som kan göra en gotlänning riktigt avundsjuk.
Lite udda är historierna som koppen som låg på havets botten i nära 180 år eller om kanonen som skulle skydda mot onda andar men som gotländske sjökaptenen Kjell Smitterberg grävde upp ur indonesisk jord.
Öppet hus hos gillet
Kjell Smitterberg är för övrigt årets föredragshållare när gillet på högtidsdagen 1 mars i nästa vecka bjuder in allmänheten till Församlingshuset i Visby. Kjell skall berätta om 2000 år av lyxkryssningar, ända från Cleopatras dagar. Själv har han varit befälhavare på åtskilliga lyxkryssare världen över.
Gillet bjuder också allmänheten till visning av gillets lokaler som egentligen är ett enda sjöfartsmuseum. Visningen sker i morgon, söndag, den enda dag på året då gillet har öppet hus. Annars är ju gillet ett ganska slutet sällskap där endast sjökaptener och styrmän med gotländsk anknytning äger tillträde.
Så jobbar vi med nyheter