Skarven  Àlskad men oftast hatad
Skarven Ă€r Ă€lskad och hatad ÂsĂ€llan nĂ„got dĂ€remellan!Eller?GĂ„rdagens samtal om just storskarven gav en nyanserad och inte alls sĂ€rskilt svartvit bild av denna flyttfĂ„gel, som pĂ„ bara ett par decennier har gĂ„tt frĂ„n utrotningens rand till tidernas största svenska bestĂ„nd.
Benfynd visar att storskarven har funnits i Sverige i minst 9000 Är. I slutet av 1800-talet försvann den dock, förmodligen pÄ grund av mÀnsklig förföljelse, för att sedan börja Äteretablera sig en bit in pÄ 1900-talet. I dag vintergÀstas vi av storskarven, medan den mindre varianten som kallas mellanskarv hÀckar hÀr. De flesta söker sig till öar och kustskÀr, resten till insjöar.
BestĂ„ndet uppgĂ„r i dag till 30000 par Âminst 90000 individer, beroende pĂ„ hur man rĂ€knar  det största antalet hittills!
Ăkningen beror pĂ„ flera faktorer, exempelvis en ökad fiskmĂ€ngd, ett lagstadgat skydd, minskning av större rovdjur som havsörn och berguv, mindre miljöförstöring och god tillgĂ„ng pĂ„ ostörda hĂ€ckningsplatser.
Till Gotland hittade skarven 1992, dÄ de första hÀckande paren slog sig ner pÄ Lilla Karlsö. I dag finns hÀr omkring 6000 hÀckande par, vilket totalt sett innebÀr minst 18000 individer. Kolonierna finns i huvudsak pÄ Karls-öarna, Laus holmar och pÄ smÄöar i nordvÀst.
Skarven Àr fridlyst, men skyddsjakt och Àven prickning av Àgg tillÄts pÄ vissa hÄll i landet. Diskussioner pÄgÄr om i vilken omfattning skarven ska fridas framgent, eftersom bestÄndet fortsÀtter att öka.
En av de vanligaste, och starkaste, invÀndningarna mot skarvens utbredning Àr att den förstör för yrkesfiskarna. Skarven allena uppskattas stÄ för en fjÀrdedel, 10000 ton, av den mÀngd fisk som föder fiskÀtande fÄglar i Sverige. Trots det visar inga undersökningar att skarven har utarmat fisket i nÄgon mÀrkvÀrd omfattning. DÀremot hÀnder det att skarvar fastnar i fiskeredskap, vilket medför merjobb och -kostnader.
Gotlands fiskeförbunds ordförande Tom Norrby konstaterade dock att skarven inte utgör nÄgot stort problem för Gotlands yrkesfiskare.
ÂDet handlar mycket om vad man tycker, tror och gissar sig till. NĂ€r den kom till Gotland reagerade man ju med en ryggradsreflex och tĂ€nkte att den skulle bort.
Fiskeförbundet sökte, tillsammans med Gotlands jÀgarförbund, tillstÄnd för skyddsjakt. De Är man har haft tillstÄnd har dock inte resulterat i nÄgon större avskjutning och man har inte sökt förnyat tillstÄnd. Norrby menade att det Àr viktigt att lÀra sig mer om skarven och inom vilka omrÄden den Àr ett problem, sÄ man kan vidta rÀtt ÄtgÀrder.
Ăverfiske Ă€r i sig en bidragande orsak till skarvens utbredning, menade Lennart Nyman, inbjuden talare frĂ„n VĂ€rldsnaturfonden. Den större fisken försvinner och ger utrymme för mer "skarvvĂ€nlig" smĂ„fisk. Nyman stĂ€llde sig positiv till skyddsjakt, sĂ„ lĂ€nge den sker enligt ett ekologiskt hĂ„llbart resonemang. En utmaning Ă€r dock att hitta ett bra sĂ€tt att ta hand om den skjutna fĂ„geln och skarv-recept Ă€r ovanliga, konstaterade han skĂ€mtsamt.
En annan kÀlla till oro Àr att de omrÄden som utgör skarvens hÀckningsplatser ofta förstörs av dess bobyggande och föroreningar. Ett antal öar och kuststrÀckor har gÄtt frÄn grön tallskog till stumpbeklÀdd barmark. Bland annat har Skarpholmen förstörts, varpÄ allt fler skarvar flyttar till intilliggande GrÀsholmen. Det Àr en av de frÄgor man fÄr ta stÀllning till i arbetet inom den nationella skarv-förvaltningsplan lÀnsstyrelsen har att följa.
Efter informationen följde en öppen frÄgestund.
"Kan rovfÄglarna utgöra en risk för fisketurismen?" undrade en man frÄn Klintehamn, dÀr bÄde skarv och hÀger Àr relativt vanliga. "Hur ska man kunna öka bestÄnden av abborre och gÀdda, sÄ lÀnge skarven finns?" undrade en annan Klinteman. VÀrldsnaturfondens Lennart Nyman svarade att orsaken till minskningen Àr en allmÀn ekologisk obalans.
AlltsĂ„ en betydligt större frĂ„ga Ă€n den om skarven, som i gĂ„r visade sig vara mindre "het" Ă€n vĂ€ntat Âmen icke desto mindre komplex.
SĂ„ jobbar vi med nyheter