Utdrag ur regionens utredning om läkaren.
En arbetsrättslig tvist har uppstått inom Region Gotland efter att en läkare observerats misstänkt berusad på allmän plats en dag då läkaren var sjukanmäld. Enligt arbetsgivaren har läkaren i perioder problem med överkonsumtion av alkohol, och dömdes så sent som i fjol för just rattfylleri. Avstängningen ska enligt arbetsgivaren bero på bristande förtroende.
Läkaren å sin sida har tagit hjälp av ett ombud, och ifrågasätter arbetsgivarens beslut att stänga av läkaren, men även utredningen som helhet – och menar att åtgärderna inte står i proportion till de iakttagelser som arbetsgivaren anser sig ha gjort.
Läkaren ska åter vara i tjänst, men med något förändrade arbetsuppgifter samt ett krav på bland annat förstadagsintyg. Läkaren ska också tidsregistrera som de andra läkarna med samma befattning gör. Ett förstadagsintyg kan av arbetsgivaren begäras när det finns särskilda skäl, till exempel vid mycket sjukfrånvaro – och innebär ett krav på att arbetstagaren lämnar sjukintyg från första sjukdagen.
Utdrag ur regionens utredning om läkaren.
Av arbetsgivarens utredning framkommer följande:
"Det har varit känt av arbetsledningen under en längre tid att xx periodvis haft en överkonsumtion av alkohol, något xx själv tillstått...//...rekommendationer om behandlingsinsatser (alkohol- och drogrådgivning) har getts men xx har inte önskat detta."
Enligt arbetsgivaren har läkaren fått förändrade arbetsuppgifter över åren med anledning av bland annat alkoholproblematiken:
"Med den yrkesroll xx har finns förväntningar och krav på att själv agera på sätt som stärker förtroende och tilltro till verksamheten. Det har tidigare varit föremål för arbetsgivarens uppmärksamhet att det funnits tveksamheter kring hur xx nått upp till dessa förväntningar och krav. En konsekvens av detta har bland annat varit att xx under föregående år lyfts bort från xx. När det nu framkom uppgifter som ånyo gjorde arbetsgivaren tveksam hade vi inget alternativ annat än att göra så som vi gjort och gör. I det läget som uppstått spelar det egentligen ingen roll om xx verkligen var berusad vid tillfället eller påverkad av medicin och/eller sjukdom som fick xx att te sig berusad."
Arbetsuppgifterna ska nu vara mer renodlade, men man betonar vikten av att vara på arbetet under arbetstid, eftersom läkaren ofta setts lämna arbetsplatsen innan arbetstiden är slut. Men läkaren har fortfarande bakjour.
Utdrag ur regionens utredning om läkaren.
I fjol dömdes en läkare med samma befattning och på samma avdelning för grovt rattfylleri. Den läkaren har fått flera klagomål hos Ivo med anledning av den missbruksproblematik som sägs finnas. Men om det rör sig om samma läkare som i det nu aktuella fallet vill enhetschefen inte bekräfta.
I fallet med den läkaren ifrågasätter en kollega, samt en patient, bland annat patientsäkerheten i sina upplysningar till Ivo. Personen frågar sig hur man kan tillåta att en läkare med den befattningen och med den problematiken får vara bakjour på nätter och helger, och besluta över liv.
"Det är inte patientsäkert alls. Vi är förtvivlade och ledsna. Hur ska detta sluta för oss? Vi vill känna oss trygga och, vi vädjar om hjälp."
En annan skriver till Ivo så här:
"Vi vill inte att en dömd läkare ska få bestämma över vårt liv på xx. Det är absurt och oacceptabelt. Vi har inget förtroende för xx."
Av arbetsgivarens utlåtande i den aktuella utredningen framgår att liknande händelser som den som föranlett avstängningen, det vill säga berusning på allmän plats, även tidigare nått arbetsgivaren "men har då inte föranlett disciplinära åtgärder och har heller inte kunnat bevisas som annat än visserligen trovärdiga, men lösa observationer".
Utdrag ur regionens utredning om läkaren.
Varken enhetschefen eller sjukvårdsdirektören vill svara på några frågor, utan hänvisar till HR-strateg Ann-Sofie Möller.
Hon hänvisar delvis till lagen om anställningsskydd (LAS), och säger samtidigt att brott bedöms olika beroende på om de begåtts på arbetsplatsen i tjänsten, eller utanför arbetsplatsen på fritiden.
– Som en allmän utgångspunkt kan man nog säga att när det gäller brott som begås i tjänsten, kanske riktat mot enskilda personer som man har i uppdrag att stödja och hjälpa (exempelvis en stöld), eller kanske riktat mot arbetsgivaren (exempelvis en förskingring), så görs som regel en hårdare bedömning, säger hon och fortsätter:
– När det gäller brott som begås på fritiden, görs en bedömning i varje enskilt fall. För vissa tjänster inom regionen där särskilt höga krav ställs på integritet, ett högt förtroendekapital och laglydnad, kan brottsligheten på fritiden väga tyngre. Här måste man alltså göra individuella prövningar och se vad det handlar om från fall till fall. Det finns praxis och AD-domar att förhålla sig till.
Ann-Sofie Möller vill inte svara på hur sådana här incidenter med anställda som döms för brott kan påverka förtroendet för vården eller regionen som arbetsgivare. Inte heller vill de kommentera problematiken kring den beroendeställning som finns just mellan läkare och patienter – och hur de hanterar eller värderar sådan problematik.
Hur ser era rutiner ut vid incidenter där ni som arbetsgivare får kännedom om att en anställd har dömts för brott?
– När det kommer till vår kännedom att en medarbetare har blivit dömd för brott så har vi som rutin ett möte med medarbetaren för att få klarhet i vad som har skett. Om bedömningen är att medarbetarens brott inte påverkar förtroendet och möjligheten att utföra tjänsten, så händer inte så mycket mer, säger Ann-Sofie Möller.
När kan det bli tal om skiljande från tjänst?
– Uppsägning eller avsked på grund av brott på fritiden sker endast i undantagsfall vid frågor om allvarligare misshandel, rån, narkotikabrott, sexualbrott eller andra grova brott. Våldsbrott utgör i regel inte grund för uppsägning, såvida inte offret också arbetar på samma plats. Återkommande misskötsamhet i förtroendeyrken, det vill säga man ändrar inte sitt förtroendeskadliga beteende kan dock även det leda till uppsägning men arbetsgivaren måste först följa vissa arbetsrättsliga steg innan en uppsägning kan aktualiseras.
Hur långt sträcker sig er skyldighet att tillse att den anställde får vård/hjälp om det rör sig om missbruk av olika slag?
– Enligt rättspraxis så har Region Gotland som arbetsgivare ingen skyldighet att rehabilitera vid missbruk. Undantag från detta gäller om det har konstaterats av en beroendeläkare att det rör sig om en beroendesjukdom. Regionen har dock som policy att alla medarbetare som begär det, kan få stöd att bli kvitt sitt missbruk genom företagshälsovård och alkohol- och drogrådgivningen (ADR).