"Sjögången var enorm"
Ytbärgaren Jacob de Vries berättar om räddningsarbetet vid Finnbirch.
- Det fanns inga parametrar som kunde tillkommit, som gjort det svårare, säger ytbärgaren Jacob de Vreis.
22-åriga ytbärgaren Jacob de Vreis, började som ytbärgare under sin militärtjänstgöring. I november 2003 var han med vid den svåra helikopterolyckan vid Rörö utanför Göteborg och undkom som ensam överlevande av den sju man stora besättningen, men detta har inte avskräckt honom från att fortsätta som ytbärgare.
- Det jag har varit med om är speciellt för mig, men det finns inte i tankarna när vi är ute och arbetar. Jag tyckte redan innan att det var ett väldigt intressant, givande och tillfredställande jobb. Jag har haft en våldsam tur och änglavakt, att jag överhuvudtaget fick chansen att välja att fortsätta som ytbärgare, de andra slog ju ihjäl sig, säger Jacob de Vreis.
På onsdagen deltog han, tillsammans med sina kollegor på sjöräddningshelikoptern från Visby, i räddningsarbetet i samband med fartyget Finnbirchs förlisning mellan Öland och Gotland.
Förutom den gotländska helikoptern, deltog två militära helikoptrar från Ronneby, Norrlandsflygs helikopter från Stockholm, en finsk helikopter, samt flera fartyg och så småningom kunde 13 av de 14 besättningsmän, som fanns ombord på fartyget, räddas. En av dessa, en filippinsk man, avled dock senare av sina skador och vid sextiden på torsdagsmorgonen avbröts sökandet efter den fjortonde besättningsmannen, från Sverige, eftersom man bedömde chanserna för att denne skulle vara vid liv, som obefintliga.
Extrema förhållanden
Räddningsförhållandena vid sjödramat i Östersjön var de sämsta tänkbara.
- På en skala på ett till hundra, var det hundra, säger en av piloterna på den gotländska sjöräddningshelikoptern Anders Frank.
- Det var väldigt svåra förhållanden, åtta till tio meter höga vågor och dessutom kraftiga snöbyar. Vi kom strax innan halv fem, men ganska snabbt faller mörkret. Det fanns inga parametrar som kunde tillkommit, som gjort det svårare, säger Jacob de Vreis.
Den gotländska sjöräddningshelikoptern var snabbt på plats, cirka 20 minuter efter att larmet kom.
- Vi var först på plats, då hade fartyget så kraftig slagsida att vi valde att avvakta, säger Jacob de Vreis.
Anledningen var att fartyget rörde sig så kraftigt både i höjdled och sidled och det vore en allt för stor risk att vinscha ner ytbärgaren. Den gotländska helikoptern hade dessutom problem med den automatiska höjdhållaren, troligtvis på grund av det hårda vädret.
- Det går inte att följa med båten upp och ner och i sidled så exakt att det går att vinscha. I den position vi skulle behöva stå fanns en mast och masttoppen rörde sig 25 till 30 meter.
- Det gör att vi skulle utsätta ytbärgaren för en enorm risk och eftersom det fanns andra på plats så flyttade vi på oss, säger Anders Frank.
- Det blåste mycket och sjögången var enorm, så det var svårt att hålla position, säger piloten Fredrik Kullman.
Slagsida
Då fartyget fick kraftig slagsida, tog sig besättningen, iförd överlevnadsdräkter, ut på styrbord sida och från sjöräddningshelikoptern kunde man då räkna till samtliga 14 besättningsmän.
- I ursprungsskedet, när vi kom fram, fanns alla 14 samlade. Besättningen på fartyget satt ganska säker då, säger Fredrik Kullman.
Under kvällen flög den gotländska räddningshelikoptern till Kalmar för att tanka och då de återvände hade Finnbirch sjunkit och fartygsbesättningen fanns i vattnet.
- Det var väldigt mycket bråte i vattnet, virke, kartonger, flytvästar, plus en massa tomma livflottar. Det var ett kasoscenario och svårt att lokalisera enskilda individer i vattnet, säger Anders Frank.
13 man räddades dock ur det kalla vattnet, den gotländska helikoptern kunde på grund av problemen med autopiloten inte undsätta någon, men deltog under fem timmar i räddningsarbetet.
- Det har varit en väldigt lyckad operation, att få upp 13 personer ur det här scenariot, det kan man bara kalla en lyckad operation, säger Fredrik Kullman.
Så jobbar vi med nyheter