Sista ronden på macken

Inge Samuelsson gör tvärtom. När många på ålderns höst flyttar till Gotland, står Inge beredd med flyttkartongerna packade och en enkelbiljett från ön. Den 20 september jobbar han sista dagen på Statoil vid Broväg i Visby. Dagen efter går flyttlasset till Kungsängen norr om Stockholm.
- Både Margareta och jag har barnen på fastlandet, och jag har ingen annan släkt kvar här på ön. Det finns mycket att göra i Stockholm, och vill vi ta en sista-minuten-resa är det nära till Arlanda, säger Inge Samuelsson som har Mallorca som ett favoritresmål.
Vill han umgås med sonen Johan kan han ta Viking-båten till Finland. Johan (som en gång vann EM i rock’n’roll) är en av underhållarna ombord.

Idrottsintresset är grundmurat, och flytten till Kungsängen för honom närmare favoritklubben Djurgården.
- Det ser tufft ut för fotbollslaget. Jag tror mer på hockeyn. Där har Djurgården ett riktigt bra lag på gång.
Idrottsintresset grundlades tidigt hemma i Stenkyrka. Inge spelade både fotboll och ishockey (det var på den tiden vintrarna var kalla nog för att hålla utomhusrinkar spelbara).
Bäst gick det i fotboll.
- Stenkyrka hade ett bra lag på gång i början av 60-talet. Vi spelade i högsta Gotlandsserien, berättar Inge Samuelsson.
Själv var han också bra på gång, spelade i distriktslaget för ungdomar. Men fotbollen blev lidande av Inge Samuelssons insatser på handbollsplanen. Karriären som målvakt för IFK Visbys handbollslag fick ett abrupt slut och spolierade en fotbollssäsong.
- En motståndare hoppade in i målgården och kolliderade med mig, så att jag bröt ett ben. Båda piporna gick av.
Inge Samuelsson minns hur han låg på sjukhuset med sitt gipsade ben rakt upp i luften.
- Det tog lång tid att komma igen, men jag hade inte en tanke på att lägga av med idrotten. Fast jag slutade med handboll...

Inge Samuelsson har en karriär som boxare också. När han började på Sjömansskolan i Visby höll en del av klasskamraterna på med boxning. Inge ville också pröva.
- Jag började i Visby AIK och fick träna med storheter som Holger Daun.
Karriären varade i tre år. Inge (i lätt mellanvikt) hann med att boxas på Murgrönan och ställde upp i ett nybörjar-SM. Där vann han första matchen men förlorade nästa. Den segrande motståndaren var dock så sargad att han inte kunde fortsätta turneringen, vilket fick GA att skriva: "Inge blev bortdömd". Men när frun tyckte att han skulle sluta var karriären över.

Inge Samuelsson hade inte världshaven i tankarna när han började på Sjömansskolan.
- Nej. Man fick lära sig svetsa, fräsa och meka. Det var ett bra sätt att lära sig ett yrke.
I början av 60-talet fick Inge Samuelsson jobb som mekaniker vid Sundströms bilhörna. Det var han som avfettade, vaxade och polerade bilarna när nya Opel Kadett introducerades på ön.
Tiden vid Sundströms blev dock kort. Anledningen till att han bytte till Bilägarna (numera Bilcity) är udda. Vem har hört talas om någon som blir värvad för att spela korpfotboll?
- De visste att jag var duktig i fotboll, och erbjöd mig en krona mer i timmen om jag bytte jobb för att spela med dem, berättar Inge Samuelsson.
Men det blev bara en match i Korpen med de nya jobbarkompisarna.
- Korpfotboll är livsfarligt. Jag höll på att bli söndersparkad.

1967 var det dags att byta jobb igen. Inge Samuelsson började vid Esso-macken i korsningen mellan Broväg och Norra Hansegatan. Macken är numera klädd i Statoils färger, och det enda som finns kvar från Esso-tiden är Inge Samuelsson.
- Den första tiden var rolig. Godman hade tolv anställda på macken, vi hade två verkstäder, lagade och tvättade bilar, vi underredesbehandlade, sålde reservdelar och däck.
- Och de som kom för att tanka behövde inte göra någonting. Vi skötte allt medan de kunde stå med händerna i byxfickorna.
Allt på 60-talets bensinmack gällde bilar. Under 42 år på samma arbetsplats har Inge Samuelsson upplevt hur det mesta förändrats. Stationen har byggts om flera gånger. Korv och hamburgare och andra livsmedel har fått allt större utrymme, medan avdelningen med bilgrejer krympt allt mer. Personalen har utbildats i att "montera en korv". Ingen får gå med oljiga fingrar längre, men så är det heller ingen som begär att de ska kunna byta ett avgasrör. Arbetsstyrkan har också krympt. i dag klarar tre personer att hålla macken öppen från klockan sex på morgonen till tio på kvällen.
- Jag är morgonpigg och gillar de tidiga passen, säger Inge.

De senaste åren, sedan inbitne AIK-aren Mikael Järlö tog över Statoilmacken, har det pågått ett kärvänligt gnabbande på arbetsplatsen om vilket lag som är bäst. Just nu har chefen ett klart övertag när det gäller fotbollen, medan Djurgården är bättre i ishockey.
Mikael Järlö har på senare tid börjat med maraton, och har sprungit maran i Stockholm två gånger. Näst år finns en supporter på plats vid vägkanten.
- Jag kommer att stå längs banan med ett stort plakat med texten "VAR ÄR MICKE JÄRLÖ?" , lovar Inge Samuelsson.