Sextio år av kärlek

Siw var bara 15 år när hon träffade Per Erik Nilsson på Linköpings högre allmänna läroverk. 67 år senare firar de sin 60-åriga bröllopsdag hemma vid Hajdungs i Hejdeby.
- Minnena är en sammanhållande kraft, konstaterar de när de blickar tillbaka.
- Ni har kommit rätt, hojtar Siw Nilsson från stora trappan när vi rullar in på gården.
Maken Per Erik kommer ut och börjar berätta om husen. Huvudbyggnaden är från 1800-talet. Flygen är en 1700-talsbyggnad.
- ...och vad är vi själva då, frågar Siw och tillsammans brister de ut i ett storskratt.
Det vi som utgörs av Siw, 82, och Per Erik, 84, har nu rätt många år på nacken. De träffades när Siw just hade börjat första ring på läroverket i Linköping. Per Erik minns hur han kikade efter henne i skolan och efter en studentfest var förhållandet ett faktum.

Det är inte så vanligt att man håller fast vid den man träffar i sina tidiga tonår. Siw och Per Erik svävar lite på svaret när vi ber dem att förklara hur just de lyckades med det. Det handlade förstås om en stor och djup förälskelse och kanske också en del om att de hade likartad bakgrund.
Men när det gäller konsten att genom ett långt liv hålla samman och ha det bra ihop har de mer att berätta. Vi vill låta dem göra det, just den här dagen, när hela Sverige kippar av bröllopsyra.
Kriget tog slut ett par år efter det att Siw och Per Erik hade blivit ett par och eftersom båda två var intresserade av språk och andra kulturer hade de bråttom ut i världen. Per Erik minns ännu den svindlade frihetskänsla som låg i att man kunde ta sig hela vägen till Rom på bara tre dagar genom att "lifta på tummen". Bröllopet arrangerades av goda vänner i Paris och sedan liftade de runt i Frankrike.
Men bröllopsresan fick ett tråkigt slut. Siw var gravid och fick missfall i Bretagne. När de sedan kom hem till Sverige följde ett långt och tungt år då båda fick vistas en hel del på sjukhus. Per Erik insjuknade i tuberkulös lungsäcksinflammation och låg inlagd nästan ett år, Siw låg inne i perioder med en muskelsjukdom.
Det var en tuff start för ett ungt par. En tid som de minns som en verklig eklut. Men efteråt kände de en desto större glädje över att få vara tillsammans.
- Och redan då hade vi så många väsentliga minnen ihop. Tummandet i Frankrike, det roliga bröllopet och allt som sedan gick åt skogen när vi kom hem..., minns Per Erik.

Gemensamma minnen är livsviktiga för ett förhållande, tycker han.
Tillsammans har de genom alla år varit måna om att fylla på minnesbanken med regelbundna resor runt om i Europa, oftast till Frankrike, men ibland har de också valt att utforska en storstad som de inte visste mycket mer än namnet på. Resorna har skapat skarpa kontraster till stillheten hemma i Hejdeby.
En annan nyckel till ett lyckligt äktenskap är att ha en balans mellan det egna och det gemensamma. Per Erik, som menar att han inte är någon "ordets man" tar två glas-assietter till hjälp när han ska beskriva det här. Han lägger den ena assietten över den andra, men inte helt. Området där assietterna överlappar varandra kan variera i storlek, men det måste alltid finnas där.
- Så har det varit för oss. Vi har mycket sällan varit i sär.

Men det egna har det också funnits utrymme för. Familjen kom till Gotland på 60-talet genom Per Eriks jobb som arkitekt. Han hade tidigare arbetat med "Skatteskrapan" i Stockholm och kände sig alldeles rutig i själen efter att ha ritat kontorsutrymmen där ytorna skulle anpassas till tjänstemännens löneklass. På Gotland fick han friare tyglar. Här har han bland annat ritat Visborgskyrkan, Katolska kyrkan och i 30 år var han den arkitekt som anlitades av Ingmar Bergman på Fårö. Siw har samtidigt jobbat med det som ligger henne så varmt om hjärtat. Hon undervisat i franska på gymnasiet.

Siw leder fortfarande franska-cirklar och Per Erik har kvar en del arkitektuppdrag, men några långresor blir det inte numera. Siw känner sig inte så reslysten längre. Per Erik har lusten kvar, men vill inte resa ensam:
- Ibland minns jag ju inte ens var jag har ställt bilen, skrattar han.
Livet har fått sina begränsningar med de krämpor som kommit med åren. Men att få åldras tillsammans har också sin tjusning:
- Vi har ju ganska roligt ihop. Vi har inte så mycket tider att passa längre, men vi har våra rutiner. Efter hundpromenaden på morgonen sätter vi oss alltid och tar ett parti Othello - och så för vi bok över resultatet, berättar Siw.
Och så har de ju sina minnen.
- Minnena är en sammanhållande kraft.

Den 60-åriga bröllopsdagen infaller den 29 juni. Den firar Siw och Per Erik Nilsson på tu man hand, men några dagar innan dess kommer de att högtidlighålla sitt diamantbröllop tillsammans med döttrarna Li och Lotti och deras barn och barnbarn.