"Sanningen är på väg och ingenting kan hejda den"
Detta skrevs av Zola på sin tid och jag tycker att integrationspolitiken befinner sig just i den situationen. Den är onekligen komplicerad och borde behandlas i samförstånd över partigränserna. Men för att nå dit behövs hos alla parter ett öppet sinne och en ödmjukhet inför andra åsikter. Inte minst respekt för de fakta och sanningar som finns belagda efter decennier av invandring.
Skulle man sammanfatta den förda politiken av i dag så är den ett moras av lögner och tillkortakommande.Dristar man sig att kritisera den blir debatten och diskussionerna ofta ett pajkastande där fakta utmålas som rasistiska/främlingsfientliga. Sällan en ärlig och hederlig debatt.
Till och med en sådan självklarhet som kunskaper i svenska kan få vissa människor att totalt tappa besinningen. Jag vill här ge några korta fakta om vår invandring och integration som svårligen kan ses som annat än ren faktaredovisning. Förutom förstås av de mest rabiata som anser att varje kritiskt ord om vår integrationspolitik är främlingsfientligt. Dessa människor är onåbara och ömkansvärda i sin förljugna värld.
- Invandringen är väsentligen ett efterkrigsfenomen. Fram till världskriget fanns cirka en procent utrikes födda i Sverige.
- Arbetskraftsinvandringen på 1950-60 talet gav ett nettobidrag till statskassan. Invandrare jobbade i hög utsträckning. Mycket ofta mer än infödda svenskar. Detta positiva faktum används i dag som en sanning för dagens situation. Vilket inte är relevant.
- I samband med flykting- och anhöriginvandring under de senaste 20 åren har nämligen detta förändrats. Integrationen har totalt misslyckats och andelen invandrare som lever på bidrag är nu så stor att kostnaden är 30-50 miljarder per år.
- De flesta tror att flyktingar är den stora andelen av invandringen. Detta är fel eftersom invandring av anhöriga till tidigare invandrare är tre gånger så stor.
- Arbetslösheten och bidragsberoendet är skrämmande stort bland invandrare som kommer från länder utanför Europa. Cirka hälften är arbetslösa och lever på bidrag. Enligt beräkningar kommer vi inom cirka tio år ha en miljon personer i landet som är födda utanför Europa.
- Vi är ju snällast och bäst på att ta emot invandrare. Det är möjligt. Men i fråga om att integrera dessa ligger vi i botten av de europeiska länderna.
- Vi kräver inte mycket för att erhålla medborgarskap. Vi kräver över huvud taget nästan ingenting. Inte ens att kunna landets språk och att kunna göra sig förstådd. I det fallet är vi nästintill unika i världen.
- De flesta länder har språktest för att bli medborgare. Några exempel :Finland, Danmark, Frankrike, Holland, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Tjeckien, Turkiet, Tyskland, Ungern, Australien, Kanada m.fl. De flesta länder anser att kunskap i landets språk är nyckeln till integration. Av någon anledning är detta hos oss en infekterad fråga som kan få vissa att hoppa jämfota av upprördhet.
- Medborgarna ska hållas okunniga. Det finns inom "eliten" och bland de politiskt korrekta en nedvärderande syn på folk i allmänhet. Inom denna "elit" anser man att människor i vårt samhälle inte förstår bättre. Får de veta sanningen blir de rasistiska och ifrågasätter den förda politiken. Alltså ska debatten och konsekvenserna tystas ner.
- Innebär ovanstående ett krav på stopp för invandringen? Nej, men ett krav på en politik som kan hantera densamma. Och en politik som öppet redovisas för folket.
Det finns mycket mer att säga om detta misslyckande och framför allt om konsekvenserna. För den som är genuint intresserad finns en mängd utredningar och forskning.
Framtaget på universitet och högskolor och av statliga myndigheter. För att inte hamna i en ofruktbar debatt om detaljer i invandrings- och integrationspolitiken har jag dock ovan valt att ta upp några få sanningar vilka samtidigt är ytterst alarmerande.
Varje ansvarskännande förtroendevald måste när han eller hon ser fakta, ta sitt ansvar, kan man tycka och diskutera förändringar av den förda politiken. Ingen, tycker man ånyo, kan försvara nerdragningar i vård och omsorg utan att samtidigt förklara hur 30-50 miljarder varje år pumpas in i en felaktig politik på ett annat område.
Att göra en sådan koppling är dock tabubelagt. Varför då frågar man sig? Har vi inte rätt att ifrågasätta hur våra skattepengar används. Har vi inte rätt att ifrågasätta hur vår ökning av bruttonationalprodukten förslösa på en felaktig politik? Ser man dessutom på det faktum att den grupp som till hälften lever på bidrag (utomeuropeiska invandrare) ökar kraftigt och om tiotalet år uppgår till 1 miljon, behöver man inte vara en Einstein för att förstå att en fortsatt politik i nuvarande tappning kommer att kräva stora nedskärningar i vårt välfärdssystem.
Påstå detta och du stigmatiseras omedelbart som främlingsfientlig. Det är i högsta grad egendomligt. Ingenstans i denna faktaredovisning finns anklagelser gentemot invandrarna. Vårt land kan givetvis precis som på 50-60 talet berikas (ekonomiskt och kulturellt) av invandring.
Men då måste vi se fakta i ögonen och ändra vår politik. En politik som måste bygga på självförsörjning från de första månaderna efter ankomst till landet. En politik som skyddar de mest utsatta men ställer krav på dem som kan försörja sig.
En politik som ställer krav på att kunna tala och förstå landets språk och respektera dess kultur och sedvänjor.
En politik som respekteras av de infödda svenskarna och därigenom också når acceptans för invandrare i samhället, på jobbet, i skolan, på fritiden. Nu vänder man på kuttingen.
Man för en felaktig politik och kräver att svenska folket ska rätta till den i efterhand genom eftergifter och undfallenhet. Ljuger sina medborgare rätt upp i ansiktet. Vägrar diskutera fakta och framtid. Skyfflar problemen under mattan och hoppas på att de ska lösas av sig själva eller av någon annan.
Senast för någon vecka sedan dristade sig TCO-ordförande Sture Nordh till att påstå att statskassan skulle få in tiotals miljarder i skatt varje år om arbetsmarknaden fungerade för invandrare.
Eftersom han noga vet att inte bita den hand som föder honom riktades hans kritik inte mot den förda politiken. Nej, det var givetvis främlingsfientligheten som orsakade arbetslösheten och de felande miljarderna. Man tar sig för pannan. Allt är tydligen tillåtet för att hålla sig väl med kompisarna i maktapparaten.
Jag är övertygad om att det i landet finns en varm och positiv grundton till vårt ansvar att välkomna människor som kommer till Sverige. Det finns dock en uppenbar risk att människor kan känna sig lurade av makthavarna/politikerna. Den politik som i dag förs där man kastar ett synskadat barn ur landet, men låter vuxna, friska människor leva på bidrag och stanna kvar utan krav på egen försörjning är i längden ohållbar.
Den dag folket ser sambanden mellan den sviktande välfärden och slöseriet med miljarder på en misslyckad politik, kommer sanningens ögonblick för de politiker som ljuger sig fram år efter år.
Det stora bekymret är att ju längre detta får fortgå desto större är risken att vreden riktar sig mot invandrarna.
Ilskan och besvikelsen ska riktas mot dem som står för denna politik och mot dem som vägrar att diskutera fakta. Och inte minst utan kanske främst mot dem som använder begreppen rasism och främlingsfientlighet som medel att tysta debatten.
Så jobbar vi med nyheter