Sist Jörgen Sandström gjorde en spelning på hemmaplan, var med Vicious Art på Effes, för fyra-fem år sen. Den 29 januari är det dags igen, då spelar han med ett av sina band - Torture Division på Rockskallen.
Vad kan den gotländska publiken förvänta sig?
- Vi går upp och kör vår grej, vi gör det bra och jävligt hårt - som en käftsmäll. Det är vad de får av oss, sen får alla andra band leverera, som jag har förstått är det en skön blandning av olika stilar och vi levererar väl den hårdaste biten, säger Jörgen på något utslätad gotländska.
Men det var här, i Visby, som allt började. Det var här Jörgen Sandström fick upp ögonen, eller kanske snarare öronen, för hårdrocken. Kiss hade sin storhetstid och genom sin hårdrockare till storebrorsa kom han i kontakt med klassiska heavy metal-band som Judas Priest och Motörhead. Senare upptäckte han tidiga Metallica, Slayer och den tidens trash metal-scen i San Fransisco, liksom tyska Sodom, Celtic Frost och Destruction.
- De satte igång intresset hos mig att börja spela mer brutal musik. Så det som inspirerade mig att börja lyssna på hårdrock är något helt annat än det jag spelar nu, säger Jörgen.
Sjungit har han alltid gjort, i skolkören och olika musikaler på Solbergaskolan.
- Först och främst har jag alltid tyckt att det är kul att sjunga. Men sen fick jag ju smita från matten också - sjunga och hänga med brudarna.
Under åren på Solberga började Jörgen också spela i band.
- Det fanns fria timmar, då man fick välja vad man ville göra och en replokal i källaren som en snubbe - Örten, hade hand om. Vi var fem pers, hårdrockare som just hade träffast och tyckte att det verkade roligt.
Med hjälp av Örten lärde de sig spela Mötley Crue- och AC/DC-covers. Så småningom skaffade de sig ny replokal, medlemmar byttes ut och många bandnamn senare föddes Grave, i slutet av 80-talet.
Sedan följde åren med Entombed med musiken som heltidsysselsättning, en handfull skivor och åtskilliga turnéer - bland annat som förband år Iron Maiden och Slayer.
- Det var inte bara stora gig, utan jag tänkte också "shit, jag delar scen med Maiden och Slayer, jag står på samma affisch som mina barndomsidoler", säger Jörgen.
Han har ständigt sökt nya konstellationer och bandprojekt, för att utvecklas och "för att det inte ska bli tråkigt att spela musik", som han uttrycker sig. Under de senaste 20 åren har det hunnit bli lika många skivor med olika band.
- Under tiden med Grave kände jag inte direkt någon drivkraft att ta mig vidare och göra något annat, då kändes det som att "det här är det grymmaste". Men sen ville jag testa att spela annan sorts metal, spela med andra kompisar och musiker än mitt huvudband. När Entombed plockade upp mig var nästan alla de andra medlemmarna engagerade i olika andra band och då kändes det okej för mig också att spela med andra.
Under Entombedtiden startade Jörgen, tillsammans med vännen Kenth "Kenta" Philipson, The Project Hate MCMXCIX, som så småningom utvecklades till ett renodlat studioband. Bandet är fortfarande aktivt och i februari släpper de ny skiva.
- Den heter något på latin, jag vet inte vad, säger Jörgen.
Runt millenniumskiftet startade han doom metal-bandet Krux. Idén föddes då Jörgen och trummisen Peter Stjärnvind var ute och övningskörde i Peter Stjärnvinds gamla Toyota Starlet, utrustad med en lika gammal kassettbandspelare.
- Det enda som lät hyfsat i den var en liveinspelning med Candlemass och när vi lyssnade på den blev vi jävligt sugna på att spela doom, säger Jörgen.
Sagt och gjort, de värvade fler musiker, bland andra basisten Leif Edling från just Candlemass och bildade Krux, som hittills släppt två skivor och jobbar på att få ut en tredje - förhoppningsvis i år. Några år senare blev Jörgen basist i death metal-bandet Vicious Art.
Trots alla bandprojekt genom åren, vill Jörgen inte kalla sig rastlös.
- Nej, inte med tanke på hur mycket jag har att göra. Jag hinner knappt bli rastlös, musikaliskt finns det alltid något att göra.
Till Rockskallen kommer han med tremannabandet Torture Division som bildades för några år sen.
- Om man börjar med musikstilen så är det death, jävla, metal, med ett stort "jävla" i mitten. Det låter lite som en blandning av de band vi figurerat i, fast riktigt jävla hårt, säger Jörgen bestämt.
Texterna, signerade Jörgen Sandström, är både på engelska och på svenska - eller snarare gotländska, med textrader som "döid åt alle".
- Det skulle kännas konstigt att sjunga på en dialekt som jag inte har. Gotländskan är inte riktigt lika grov längre, men till och med när jag tänker ut texterna gör jag det på gotländska och då kan jag rimma lite annorlunda. Det är roligt när någon kommenterar gotländskan, att den skiner igenom.
Det kanske mest unika är nog ändå bandets filosofi. Medan andra musiker drömmer om skivkontrakt hos de stora bolagen, har de valt att gå sin egen väg.
- När vi gick ut med att vi startat Torture Division fick vi direkt förfrågningar från skivbolag om att släppa skivor, innan vi ens hade spelat in ett enda riff. Men vi sa nej, så här får det inte gå till, det blir fan ingen skiva, säger Jörgen.
I stället bestämde de sig för att göra en demo och lägga ut den för fri nedladdning på nätet.
- Vi spelade in några låtar, tryckte lite merchandise och bad folk att köpa t-shirts så att vi kunde spela in fler låtar. Folk tyckte att det var en kul idé och vi fick mycket positiv feedback både på idén och på musiken.
Bandet har fortsatt släppa demos med tre-fyra låtar åt gången, nästa kommer ut i slutet av månaden - lagom till spelningen på Rockskallen. Målsättningen är att göra en demotrilogi om året, hittills har det blivit två.
Ni uppmanar folk att lämna frivilliga bidrag istället för att betala för musiken, skänker folk verkligen pengar?
- Jo, absolut. Det är klart, vi får inte in några pengar att stoppa i fickan, men det går runt, vi kan fortsätta spela in nya låtar och slipper ligga ute med pengar.
Kan du försörja dig på musiken?
- Absolut inte! Med Entombed åkte vi runt och försökte leva på det, men det gick inte heller alltid och ibland fick man ta andra jobb.
Hur mycket tid lägger du ner på musiken?
- Jag vet faktiskt inte, det är mycket, men jag har inget schema - det finns i skallen hela tiden. Det kan komma när man minst anar det, när jag står och lagar mat till ungarna kan det komma något som jag måste klottra ned.
- Nu låter det som att jag har arslet fullt hela tiden, men det är inte jag går runt och är stressad över allt jag vill göra, det får ta den tid det tar och så länge det är kul är det aldrig något problem och det blir heller inte jobbigt.
Samtidigt är du heltidsarbetande småbarnsfar - hur hinner du med?
- Jamen, vaddå? Det är klart jag hinner med det jag vill göra, jag har aldrig reflekterat över det.
Har du användning av din röstkapacitet som familjefar?
- Oja! Den kan vara användbar när jag ska överrösta de är två små. De har ärvt min lungkapacitet verkar det som.
Är du en hård man även privat?
- Vaddå, vad jag gör en vardagskväll? Det är väl som vanligt - sex, drugs and rock n’ roll. Nej, det är väl som för alla andra tvåbarnsföräldrar, jag jobbar och tar hand om barnen i första hand, sen lever jag fan resten av tiden.
Du har hållit på med "arg" musik i 25 år, är du fortfarande lika arg som i början av din karriär?
- När man är ung blir man lätt arg hela tiden, när man blir äldre orkar man inte reta upp sig på allt.
- Men efter att ha fått barn, blir man ganska blödig och börjar tänka på allt som kan hända. Jag har faktiskt hittat en del saker som fortfarande gör mig genuint förbannad, till exempel pedofiler gör mig vansinnig och då blir det på riktigt igen. Man behöver inte vara tonåring för att vara förbannad heller.