Samling mot almsjukan
I fjol höstas konstaterades att almsjukan drabbat även Gotland.I går var cirka 70 personer samlades till seminarium i Helge Andshuset i Visby för att öka kunskapen om sjukdomen. Senare under dagen började även en mindre grupp att arbeta med en handlingsplan för att bekämpa almsjukan.
Arne Mattsson från Malmö kommun delade med sig av erfarenheter om bekämpning då almsjukan kom till Skåne redan i början av 1980-talet.
- Börja med att inventera, uppmanade han. Gör en noggrann inventering som visar vad alla almar står på ön. Gör sedan besiktningar regelbundet.
Arne Mattsson trodde att det finns större chans att lyckas på Gotland eftersom det ligger så avgränsat.
Information
På frågan från en av deltagarna vem man skall ta kontakt med vid misstänkt almsjuka blev svaret att det är naturvårdshandläggaren Oskar Kullingsjö på länsstyrelsen som tar emot den informationen.
Landshövding Marianne Samuelsson hälsade välkommen och sa att ön ofta utmålas som isolerad men just när det gäller sjukdomar som almsjukan kan det vara positivt att det tar tid innan de kommer hit.
- Något måste göras för att Gotlands almar inte skall slås ut, sade hon. Nån form av strategi måste göras.
Oskar Kullingsjö berättade hur markägare i höstas upptäckt risiga almar i Vallstena och senare i Källunge och att de vid provtagning visade sig ha almsjukan. Även från Fardhem, Silte och Norrlanda har han fått rapporter men det är ännu inte klarlagt om det rör sig om almsjukan där.
Mykolog Pia Barklund från SLU i Ultuna gav deltagarna inblick i almsjukans uppkomst.
Mikrosvampar
Det är mikrosvampar som sprids med insekter, på Gotland genom den tandade almsplintborren. Sjukan kom till Sverige på 1960-talet. Svampangreppen görs antingen uppe i träden eller i rotsystemet.
I sistnämnda fall går spridningen mycket fort. Det finns exempel där ett träd dött på tre veckor.
I juni-juli gnagar dessa insekter, som kan ha med sig mikrosvamparna på kroppen, på kvistar i friska almar. Svampangreppen gör att träden vissnar. Insekterna, som för svamparna med sig, lägger sen sina ägg i sjuka träd.
Från Himalaya?
Enligt Pia Barklund är det inte klart varifrån almsjukan kommer, men kanske från Himalaya.
Entomolog Åke Lindelöw, SLU Ultuna, berättade om almsplintborrarna, hur de bär med sig sporerna som angriper almarna. Borrarna bär redan på smitta eftersom de nyligen kläckts i redan smittade träd.
På frågan hur sjukdomen kom till Gotland hade Åke Mattsson, Malmö kommun, en teori om att dessa almsplintborrar kan komma med importerat virke från utlandet. Han nämnde om eventuella sambandet mellan virkesimporter via hamnen i Ystad.
- Jag har nyligen fått höra att för tre-fyra år sen var det stor import av grovt, torrt lövvirke från Baltikum till Visby hamn, sade stiftsjägmästare Göran Allard.
Arne Mattsson delade också med sig av hur de gjort i Malmö, där almsjukan upptäcktes 1984. Hur man tidigt ansåg att det var viktigt att bekämpa sjukdomen eftersom almarna är ett väsentligt inslag i stadsbilden, att man måste vinna tid för återplantering, utveckla ny kunskap och nya metoder och att det gällde att sätta igång för man hade inte råd att låta bli även om bekämpningen kostat många miljoner.
Nya strategier
På senare år har man i Malmö gjort upp nya strategier och lärt sig av erfarenheterna.
- Informationen i bland annat tidningar är oerhört viktig, sade Arne Mattsson. När man kommer ut bland allmänheten vet de ofta att almsjukan drabbat kanske deras område.
Håkan Nilsson kom sen med information om hur han praktiskt varit med, och ännu är, i besiktningar runt om i Skåne. Även han uppmanade ansvariga på Gotland att snarast börja en inventering och därefter besiktning.
- En grundlig allmän inventering är en bra grund för besiktningen då man åker runt och kontrollerar var de sjuka träden står och gör upp protokoll för kommande åtgärder.
Gårdagens seminarium arrangerades av länsstyrelsen, Gotlands kommun och Visby domkyrkoförsamling.
Så jobbar vi med nyheter