Samlandet som blev ett museum
Åtta hus fyllda med en sann samlares fynd. Så kan man sammanfatta Ewys museum i Rute socken. Här finns allt från jultomtar och fossiler till allmogeredskap och miniatyrvärldar.
Solen skiner på den stora gården med de åtta husen. Än så länge är det lugnt på turistfronten och både bord och stolar står därför tomma på tomten. Mellan två av husen kommer Ewy Augustsson gående, klädd i en vit t-shirt med trycket "Rute - Årets socken 2005". Efter vi skakat hand ursäktar hon sig och säger:
- Jag ska bara ringa min bror Göthe och säga att du kommit.
Brorsan språkrör
Fem minuter senare kör brodern in på gården i sin bil, stegar fram till oss med ett brett leende och frågar hur länge vi hållit på. Han är Ewys kontakt utåt och under besökets gång fyller han på med information om Ewy och hennes prylar. Göthe Augustsson flyttade hit för fem år sedan och bor numera bara ett par hundra meter från Ewys gård. Tillsammans driver de museet under somrarna.
Allt började för snart 60 år sedan när Ewy arbetade som barnflicka på Stora Karlsö. Miljön var mycket isolerad och det fanns därför begränsat med saker att göra under lediga stunder. Ewy bestämde sig för att börja samla på saker som fanns på ön, mest stenar, snäckor och fossiler som hon bland annat gjorde små konstverk av. Mycket av det hon fann då finns kvar i en del av museet, ett rum fyllt från golv till tak med saker från stränder i både Sverige och utomlands.
- Det ska vara skitväder när man letar efter fossiler för då ser man dem bättre, säger hon när vi står i museets största hus.
Handgjord nostalgi
I ett rum intill har Ewy återskapat scener ur kalkbrukssamhället i miniatyr. Decimeterstora dockor står på ett bord i olika situationer och alla ser ut att arbeta stenhårt. Dockornas kläder är gjorda av tyger hon hittat på tippen och det är hon extra nöjd med eftersom de var slitna redan när hon fann dem. På väggarna hänger kartor och fotografier från 1920- och 1930-talets produktion och rummet är mycket en hyllning till Ewys och Göthes pappa som arbetade i stort sett hela sitt liv inom kalkbruket. På en byrå i ytterligare ett rum har mamman sin plats. Där står ett glasskåp som Ewy kallar för släktskåpet och som innehåller handgjorda dockor föreställande deras mammas familj sittandes vid ett bord i det gröna.
- Det där är mamma, säger hon och pekar på en docka i mörkblå klänning och halsband.
- Och det där är hennes bröder.
Fascinationen över sin uppväxt verkar det inte finnas någon hejd på i Ewy. I ett gammalt stall på gården som är fyllt med allmogeredskap har hon byggt upp sitt barndomshem Haugården i Fleringe socken i miniatyr. Sex stycken hus med tillbehör som tog henne två vintrar att bygga.
- Tegeltaket visste jag först inte hur jag skulle få till, men så kom jag på att jag kunde använda undersidan av en äggkartong och dutta med och det blev faktiskt väldigt bra.
Skomakeriavdelningen invigs
För en tid sen testamenterade Ewy Augustsson hela sitt museum till Gotlands hembygdsförbund. Men det var egentligen bara en säkerhetsåtgärd för henne själv så att hon vet att livsverket kommer att leva vidare på samma sätt som det alltid gjort. Än finns det inga tecken på att hon tänker ge upp. Nyss fyllda 72 år fortsätter hon att utöka sitt museum. Från ett dödsbo i Gammelgarn har hon fått en massa skomakarsaker som nu finns i en egen friggebod på gården. Eftersom Ewys morfar var skomakare kände hon att dessa prylar skulle få förevigas på museet.
- Morfar kom från Småland och hade nio syskon, alla kom till Gotland och bosatte sig här, berättar hon glatt när vi går ut ur museets nya del.
Den 14 juli invigs skomakeridelen med pompa och ståt med både marknad, lotteri och musik. Men innan dess är det mycket att förbereda.
Så jobbar vi med nyheter