"Såg brud" redan som sjuåring

Hon har upplevt att många vill ha ett gammaldags bröllop, men kunskapen om hur det gick till i gamla tider håller på att försvinna.

När Ing-Marie, född och uppvuxen i Alva, var sju år fick hon gå med sina föräldrar till en bröllopsgård för att "se brud", som den gotländska seden bjuder. Man gick till den gård där bröllopet hölls och det var där självklart att brud och brudgum företrädda av spelmän och följda av brudnäbbar och en rad tärnor och marskalkar kom ut en eller ibland två gånger under kvällen, för att visa upp sig. Folket hurrade, det sköts ofta med gevär och de som kommit för att "se brud" trakterades ordentligt med hembryggd dricka.
- Jag var väldigt blyg och höll mamma i handen, berättar Ing-Marie. Men jag tyckte att det såg så häftigt ut och min högsta önskan var att få hälsa på bruden.
Lyckan blev stor när denna önskan uppfylldes. Bruden kom virvlande från dansen kring ungmansstången omvärvd av vit böljande tyll och tog blyga Ing-Marie i handen.
För sjuåringen har detta sedan i alla tider framstått som en magisk kväll. Intresset för bröllop och tillhörande traditioner var på allvar väckt.

Intresset för det gammaldags gotländska storbröllopet har spätts på vid några speciella tillfällen. Ett sådant var år 2000 då Ing-Marie var med och planerade för och genomförde ett riktigt gammaldags bröllop vid Bottarve, museigården i Vamlingbo. Under själva bröllopet, som alltså var på riktigt och inget spel, tjänstgjorde hon som skaffarmor.
För att tillställningen skulle bli riktigt enligt gamla traditioner var Ing-Marie tvungen att ta reda på hur det gick till förr i världen.
- Det finns en hel del att läsa, men texterna är rätt svåra att hitta, berättar Ing-Marie.
P A Säve, Theodor Erlandsson, gutalagen, H L Söderberg, Nils Lithberg står för några av de skriftliga källorna.
Ing-Marie har också skaffat sig mycket kunskap genom att intervjua folk som gift sig eller haft funktioner vid bröllop. Den äldsta intervjupersonen är 97 år, den yngsta gifte sig i år.
Det är märkbart att kvinnor och män berättar om olika saker när det gäller genomförda bröllopsfester. Kvinnorna berättar helst om kläderna och maten. Karlarna serverar skrönor om hur mycket bus som förekommit i samband med brudvisningen, hur mycket dricka som gått åt, om skjutningen med gevär och hur man använt dynamit. Hur många fönsterrutor som spräckts brukar vara måttet på hur lyckad dynamitskjutningen varit.

Männen avslöjar också gärna hur mycket taggtråd och hönsnät och annat som gått åt vid bäddningen av brudsängen.
Som exempel på en lyckad bäddning berättas om den gången på 1940-talet då man hade satt ett bilbatteri under brudsängen och till detta kopplat en tuta som placerats i kakelugnen. När någon rörde sig i sängen tutade det i kakelugnen!
Till sommaren 2009 jobbade Ing-Marie fram en bröllopsutställning till Bottarvegården. En rad bröllopsfoton visades i museigårdens lada och en uppsättning kläder visade på mangårdsbyggnadens loft.


Ing-Marie hade vid det laget samlat på sig så mycket kunskaper om det gotländska "storbröllopet" att det skulle kunna räcka till en bok.
"Ett ståtligt bröllop" är titeln på den bok som nu ligger hos förläggare. Titeln innehåller de ord som ofta inledde tidningsreferat av bröllop i det större formatet.
Förhoppningen är att den rikt illustrerade boken skall finnas i handeln i lagom tid före jul. I olika kapitel berättar Ing-Marie om de olika företeelser som hör till ett bröllop, och hur utvecklingen varit över tid. Bilder har hon fått från privata album. Hon har också fått bilder från Bertil Havdelin i Havdhem och Ing-Maries dotter Carin, som är fotograf, har bidragit med nytagna bilder. Även maken Per har bilder med i boken.

En betydande del av boken ägnas åt den epok då bröllopen var som mest påkostade och storstilade, vilket de var under första delen av 1900-talet. Vid ett bondbröllop på den tiden skulle raden av tärnor och marskalkar vara lång.
-  Då var ett bröllop en angelägenhet för i stort sett hela socknen. Väldigt många var på olika sätt engagerade, konstaterar Ing-Marie.
Så småningom har mycket av de gamla sederna luckrats upp.
-  Det är hemskt onödigt med allt det nya, tycker Ing-Marie.
Vad är det då som hör till ett gotländskt storbröllop i traditionell stil?
Ing-Marie listar detta i slutet av sin bok och vi som fått smygläsa kan tala om att det bland annat är:
Krona och slöja
Bruttbonde och bruttöverska
Brudnäbbar
Långt brudfölje med många tärnor och marskalkar
Spelmän med fioler
- Spelmännen hade en väldigt viktig funktion, påpekar Ing-Marie.
Skaffare (dvs serveringspersonal)
-  Äldre människor kan ännu dag räkna upp vilka det var som tjänstgjorde som skaffare på deras bröllop. Det säger en del om deras betydelse.
Ungmansstång
Polska i stället för brudvals
Bädda brudsäng
Med mera

Ing-Marie ger sig också på att lista en del företeelser som framstår som "galenskaper", som inte hör hemma på ett gotländskt bröllop om det gör anspråk på att vara gammaldags. Följande bör inte förekomma:
Något blått i brudklädseln
Best man
Toast master
Brudtärnor utan markalkar
Att brudens far överlämnar bruden
Kyssen i kyrkan
Salt kringla på brudvisningen.

Ing-Marie har ägnat all sin fritid detta år åt att skriva och sammanställa sin bröllopsbok. Det finns en del olika tänkbara kategorier av läsare. Det som skulle glädja Ing-Marie mest är om blivande bröllopsfirare kommer att läsa boken och ta till sig av dess innehåll.