- Det har känts hopplöst, man bara söker och söker jobb, säger 23-åriga Sabina Blomberg.
Efter studenten på hotell- och restauranglinjen skickades oräkneliga arbetsansökningar iväg, men utan resultat. Efter några månader fick Sabina socialbidrag och det är den försörjning hon haft de senaste åren.
I våras föreslog hennes socialsekreterare att hon skulle delta i projektet "Unga kvinnor" och Sabina nappade direkt.
Vid den tiden hade hon arbetsträning på ett ställe, men hon visste att den snart skulle ta slut eftersom reglerna säger att man bara får ha det i ett år på en och samma arbetsplats.
Nu har Sabina Blomberg, genom projektet, fått arbetsträning på Gotlandshem där hennes handledare, fastighetsskötaren Eva Larsson, försöker lära henne allt hon kan.
- Kan jag hjälpa någon är det jättebra, säger hon.
Väljer själva
I projektet "Unga kvinnor" får deltagarna själva önska vilken typ av arbete de vill göra, allt för att man ska hamna på en arbetsplats där det så småningom kan bli aktuellt med en anställning.
Jobbet som fastighetsskötare, där dagarna varierar mellan lövräfsning till lägenhetsbesiktningar, passar Sabina Blomberg perfekt.
- Jag tycker om att vara ute, det är roligt. Det är ett också ett plus att man får träffa folk, säger hon.
Sabina Blomberg beskriver arbetslösheten som en vardag fylld med tristess och alldeles för långa sovmornar:
- Det här är mycket skönare än att sitta hemma. Nu kommer jag in i rutiner och har något att göra på dagarna.
- Man söker en massa jobb, men får inget svar och då skiter man i det till slut, säger hon.
Projektet handlar inte bara om att hitta arbetsplatser till de unga kvinnorna utan Sabina Blomberg har även fått en egen mentor. En kvinna som hon kan prata med och få stöd av.
De har än så länge bara känt varandra i en månad, men hunnit med några fikastunder.
Nytt förtroende
- Jag tror att hon kommer att betyda mycket. Vi pratar om allt möjligt och jag känner att det går att öppna sig, säger Sabina Blomberg.
När hon får frågan om det har funnits vuxna som hon kunnat prata med på det sättet tidigare, skakar hon på huvudet.
Känner hopp
Sabina Blombergs arbetsträning på Gotlandshem garanterar inte henne någon anställning på företaget, men det är självklart det hon önskar i framtiden:
- Jag hoppas att jag får jobb. Kanske blir jag en kvartersvärd någon gång, säger hon och ler.
Sabina Blomberg känner större hopp nu än tidigare om att få ett jobb eftersom, som hon själv säger, det är ju meningen att projektet ska leda till arbete.
Den dag hon får lön på bankkontot vet hon precis vad hon ska göra:
- Då köper jag en bil. Den 17 november har jag haft körkort i två år, men aldrig haft någon bil, säger Sabina Blomberg.