Ryska ambassaden hedrade sina döda sjömän på Gotska Sandön

"Wsadnik" var en ångklipper, det vill säga ett snabbseglande fartyg som också var försett med ångmaskin. Det var nybyggt för ryska flottan och tänkt att användas som transportfartyg för livsmedel och andra förnödenheter.
Men första provturen i augusti 1864 blev ett fiasko, ett dramatiskt fiasko. I storm och regntjocka upptäckte man alldeles för sent att man kommit för nära Gotska Sandön. Man fick visserligen syn på den nya fyren, installerad på ön fem år tidigare, men då var det för sent.
Fartyget hade gått för segel och befälhavaren försökte nu få fart i ångmaskinen för att kunna styra bort från land. Men också det var för sent.
- Då gav jag order om att kasta först det högra ankaret, sedan det vänstra. Men båda stötte mot fendrarna och satt fast. Under tiden nuddade redan fören bränningarna och det följde fruktansvärda slag med hela fartygsskrovet mot grunden, rapporterade fartygschefen, kommendör Byroloff, efteråt.

Dog i bränningarna
Klippern stod stadigt på grund, och fartygschefen befarade att den skulle slås sönder i stormen. En flotte tillverkades för att försöka få iland en tamp, som i sin tur skulle föra iland en lejdare.
Men flotten drev för långt bort och en av sjömännen ombord omkom.
Då gjordes försök att få iland en livbåt. Båten lyckades komma iland, men man tappade tampen.
Efter ännu ett försök fick man iland tampen och en lejdare kunde dras mellan fartyg och stranden. Vid den fästes nu en livbåt lastad med bland andra fartygsläkaren och två sjuka. Men halvvägs till land insåg man att man måste koppla loss livbåten från lejdaren. Men bara ena änden lossades och livbåten blev hängande. En bränning kom och spolade bort alla ombord varvid sex man omkom.

Minst 15 döda
Men nu hade fyrfolket från Sandön upptäckt "Wsadniks" problem och man lyckades installera en så kallad båtmansstol som på lejdaren kunde dras mellan fartyget och stranden. På så vis kunde var och en av de nödställda sjömännen föras iland.
Efteråt kunde man konstatera att minst 15 man i den 143 man starka besättningen hade dött, några redan i samband med grundstötningen då en del av riggen föll ner över däck. De döda begravdes en bit in på land på vad som sedan kom att kallas Ryska kyrkogården.
De överlevande fick mat och husrum genom fyrfolkets förtjänst och efter några dar kom först konsul Liljewalch från Visby ut till ön, sedan också ryske konsuln Stare. Ryska fartyg rekvirerades för att dra loss Wsadnik men först efter några veckor och med hjälp av totalt fem stora marinfartyg kunde Wsadnik dras loss och bogseras hem till Ryssland.

Någon stal skylten
På Sandön har minnet av Wsadnik levt kvar. Inte minst genom de tre väldiga kanoner som Wsadnik haft på däck men slängdes överbord vid strandningen. De tre kanonerna låg länge kvar i sanden innanför Franska bukten men 1963 lyckades fyrpersonalen transportera en av kanonerna - runt sex ton tung - upp till fyrbyn. Tanken var först att sälja den som järnskrot, men den blev kvar i byn och syns nu som populärt fotomotiv framför gamla fyrmästarbostaden.
Ett annat minne är kyrkogården som bevarats och skötts om av först fyrfolket, sedan av öns tillsynsmän och av Gotska Sandöns hembygdsförening. Men man har inte kunnat hindra att någon för länge sedan stulit den silverplåt med de döda sjömännens namn som suttit på kyrkogårdens kors.
Tidigare i våras blev journalistparet Lina Peterson och Sven Björkegren guidade på Sandön av platschefen Daag Pedersén och han berättade då om den försvunna silverskylten. Lina, för övrigt bördig från Fardhem, är också rysstalande tolk och översättare med kontakter med ryska ambassaden i Stockholm. När hon berättade om skylten för ambassadören beslutades snabbt att göra något.

Vodka och rökelse
Så i onsdags dök ambassadrådet Pyatkov upp på Sandön tillsammans med militärattachén Alexander Prikhodko, kulturattachén Vladimir Uskov, prästen vid ryska kyrkan i Stockholm, fader Vladimir, samt ytterligare några ambassadtjänstemän. Nya skyltar sattes upp vid kyrkogården, fader Vladimir mässade och svängde sitt rökelsekar och blommor lades ned vid korset tillsammans med ett glas vodka och en skiva bröd.
- En gammal rysk tradition, förklarade kulturattachén glaset med vodka.
Delegationen från ambassaden framförde också sina tack till "alla våra svenska vänner" och då särskilt till dem som en gång räddade de överlevande från Wsadnik och också dem som under alla år vårdat och bevarat kyrkogården.
Och för besökarna på Gotska Sandön finns nu att studera nya skyltar - men inte att stjäla. Men man kan fråga sig hur länge glaset med vodka får stå kvar.