Nu står jag här mitt ute i skogen, med en man som varit här 12 000 gånger i tjänsten, och betydligt fler på ledig tid. Börje Johansson kan den lite drygt 200 hektar stora sommarhagen utan och innan. Han vet precis vart vi ska gå för att få se russen.
Virrvarret av träd och buskar leder ut till en öppning i landskapet, och där står de. Börje pekar på hästarna och anger namnet på var och en, hur gamla de är och ibland någon personlig detalj
För mig verkar det sinnessjukt att kunna hålla koll på över 70 hästar. Men för Börje Johansson är det som att kunna namnen på sina egna barn, även om 70är lite väl många.
Sista året i tjänst
I 25 år har Börje jobbat som tillsynsman åt russen och gått omkring i markerna varje dag. 25 år i arbetet, fast närmare 60 år totalt. Men i år är sista året som tillsynsman, även om han säkerligen inte kommer att sluta hälsa på russen.
Lojsta hed är precis på väg att bli godkänd av Naturens Bästa, en kvalitetsmärkning för godkänd svensk ekoturism.
Nytt för i år är att Rid- och körled Gotland anordnar organiserade guidade turer för dem som är intresserade. Under den 2,5 timme långa turen får deltagarna lära sig allt om russet och dess historia, men även knata runt på markerna och titta på natur- och kulturvärden på Lojsta hed och på hästarna.
Russen verkar inte det minsta bekymrade över att vi är där, och med lätthet kan jag gå fram till även de minsta fölen och klappa dem.
- De är väl ganska tama så här, men skulle du försöka sätta på en sele så går det inget vidare, säger Börje.
Närhet i det vilda
När jag står där, fullkomligt häpen av alla intryck och försöker ta kort, så kommer ett föl fram till mig och börjar dra i min tröja. Nyfiket undersöker ett av russen min väska och häller ut allt innehåll på den leriga marken. Mobilen, plånboken, bilnycklarna och diverse annat skräp ligger nu utspritt på heden.
Min kollega sätter sig ner på en sten för att njuta av upplevelsen. Då kommer ett russ fram till henne och lägger mulen mot hennes ansikte. Hon pussar ett vildruss. Länge sitter hon kvar på stenen och hästen ser ut att ha somnat på plats, fortfarande med mulen tryckt mot hennes ansikte.