Ruinen står kvar men livet går vidare
Skolavslutningen närmar sig. För eleverna i Garda blev det här det läsår då livet återgick till det vanliga, efter den dramatiska skolbranden i fjol. Men minnena finns kvar:– Jag gillar inte maj längre. Inte nu sen skolan brann, säger Elsa Ahlström som går i tvåan.
Hemtamt. Skolan är ett "andra hem", det är Sofie Hägring, Anna Karlsson och Jennelie Smitterberg överens om. Det tog några månader, men sedan började den tillfälliga skolan också kännas som hemma.
Foto: Rolf Jönsson
- Jag var inne vid mommo när dom sa det på radion, minns Anna Karlsson.
- Mamma väckte mig och sa att något hemskt hade hänt, berättar Ella Eneqvist.
- Min syrra låg och sov och pappa var på jobbet. Mamma och jag satt och åt frukost och då sa dom det på radion, berättar Isak Olsson.
- Jag stod i köket och skulle precis bre en macka, säger Sofie Hägring.
Och nästan varenda berättelse följs av orden: "Men jag trodde inte på det" eller "mamma sa att det inte kunde vara sant". För det var ju obegripligt för både stora och små att skolan över en natt hade förvandlats till ruiner, grus och aska. En skola är ju så mycket mer än ett hus. Några av barnen i fyran försöker sätta ord på det där:
- Det är där man hör hemma, säger Sofie Hägring.
- Skolan är ens andra hem, fyller Jennelie Smitterberg i.
Under söndagen åkte många till skolan för att titta och försöka förstå. De minsta barnen minns att det fortfarande rykte från de utbrända klassrummen. De kommer också ihåg brandbilarna och att flera vuxna grät.
Måndagen efter branden samlades barn, föräldrar och skolpersonal på Malmgard i Stånga för att få information om vad som hade hänt och vad som nu skulle hända. Brandmän och poliser svarade på barnens frågor om smått och stort. Vem hade tänt på? Och hur hade det gått för fyrans fjärilslarver som snart skulle vara flygfärdiga?
Samlingssalen var så fullsatt som den annars bara är vid glada tillfällen, när luften surrar av sommarlovslängtan eller pirrig nervositet inför ett stort uppträdande. Men den här gången var det sorg och förstämning som vilade över salen.
Ett år har gått. Den rättsliga processen är överstånden. Tingsrätten dömde fyra unga pojkar för grov allmänfarlig vårdslöshet, hovrätten friade senare en av dem. Nu är vi tillbaka i Garda skola, som har återuppstått i "baracker" på en åker intill den utbrända skolruinen.
I tvåan håller man på att runda av läsåret under en av vårterminens allra sista vanliga skoldagar. Olivia läser de sista kapitlen i sin bok. Isak gör de sista övningarna i läsförståelse-boken "Päppel".
Tvåan var en av de klasser som klarade sig bäst i branden. Deras klassrum var vattenskadat och taket hade delvis rasat in, men det var inte helt utbränt. När klassrummet var säkrat fick klassens lärare Elaine Juniwik tillstånd att gå in och söka igenom bråten efter barnens ägodelar. Det var inga stora värden som kunde räddas, men viktiga hjärtesaker: Hannes foppatofflor, Jonnas pennfack, Linneas väska och Andrés penna med döskallar på.
Skolmaterial var det sämre ställt med. Elaine lyckades få med sig klassens matteböcker. De luktade rök, men gick fortfarande att använda. Annars hade de inte mycket att arbeta med under de sista veckorna av vårterminen, när Garda skola blev sambo med skolan i Stånga. Det var veckor när förmågan att improvisera sattes på prov. I dag är lärarna i Garda ense om att de kanske tog i för mycket när barnen gick fulla skoldagar. Alla ville att tillvaron skulle vara så normal som möjligt för eleverna och att de inte skulle förlora känslan av trygghet, men det hade nog räckt om de stannat fram till lunch, inser läraren Kristina Ansin i efterhand.
Personalen lyckades nog med konststycket att få hundra ungar att landa på fötterna. Det har inte varit så mycket prat om branden under året som gått. Ämnet har kommit upp ibland, men då har det oftast handlat om när de ska få flytta in i den nya skolan..
- Jag märkte inte att de vuxna var ledsna, berättar Hannes Smitterberg i tvåan.
Men lärarna var mycket ledsna.
Elaine Juniwik fick beskedet om branden från rektorn Jerker Enekvist som ringde hem till henne på söndagsmorgonen. Han fick berätta samma sak två eller tre gånger innan Elaine förstod vad som hade hänt. Hon minns söndagen som en gräslig dag. Personalen sammankallades till ett möte där det blev mycket tårar.
- Jag trodde aldrig att jag skulle kunna stå och ha en klass redan nästa dag, berättar Elaine.
Elaine är den i lärarlaget som har längst tjänstetid i Garda. Inför den stora ombyggnaden på 90-talet var det Elaine som jobbade mest med uppbyggnaden. Hon lade ned stor omsorg på att skapa en trevlig skola och välja fina möbler. Matsalen var skolans hjärta och stolthet. Här fanns en scen som användes flitigt och på väggarna fanns målningar av Åsa Ardin Kedja.
- För mig var det oerhört tufft att allt det där försvann. Vi lärare tillbringar ju så mycket tid i skolan nu för tiden. Här samlar man på sig allt sitt material och här skapas en hemkänsla som sitter i väggarna, säger Elaine Juniwik.
- Traumat var nog större för oss än för barnen, säger Kristina Ansin och fortsätter:
- Det gick mellan åtta och två, men innan de sista barnen ens hade hunnit utanför dörren så brakade vi ihop.
Det fanns ett team omkring lärarna som skulle stötta dem, men det viktigaste stödet hade de ändå i varandra.
Elaine Juniwik kände sig också upplyft av det stöd som de fick från föräldraföreningen, kyrkan och bygden.
- Och från markägaren som mitt i vårbruket sa att vi kunde ta hans åker, grusa upp den och låta skolan vara där, medan den gamla byggdes upp på nytt.
Upprustningen av de delar av skolan som inte blev så illa åtgången i branden har pågått under året. Här har barnen redan flyttat in i ett klassrum som blivit fritids och i syslöjdsalen. Resten av skolan står fortfarande kvar som en utbränd ruin. Men det stör ingen.
- Man vänjer sig och tänker inte så mycket på den, säger Jennelie Smitterberg.
I slutet av juni ska tekniska nämnden bestämma vilket företag som ska få uppdraget att ta bort ruinen och bygga upp skolan igen. I mitten av augusti drar bygget igång och i maj nästa år räknar man med att den nygamla skolan i Garda ska vara färdig. Barnen kommer att känna igen sig:
- Det blir en återuppbyggnad utan några radikala förändringar, men vi förbättrar en del saker, som exempelvis ventilationen, berättar Anders Flodman på tekniska förvaltningen.
Ett läsår har gått. De rökskadade matteböckerna är för länge sedan uträknade, återuppbyggnaden ska snart dra igång och livet går vidare. Men det kommer att ta många år innan minnena från morgonen den 17 maj 2009 har bleknat bort.
Just den här dagen när GA besöker Garda skola har det brunnit i en skola i Stockholmsområdet. Rinkebys stolthet "Rinkebyakademien" är totalförstörd. I morgonnyheterna har en chockad lärare berättat om hur blommor och presenter, som skulle delas ut till duktiga elever på skolavslutningen, försvann i lågorna.
Elaine Juniwik vet vad den läraren har framför sig:
- Sorg och ilska. Många, många tankar på allt arbete som fanns där inne i skolan. Men framför allt en uppgivenhet över onödigheten.
Så jobbar vi med nyheter