Potatis är basen i köket hemma hos Helen Wahlström och Stefan Haase. Blå, röda, mjöliga och fasta knölar har alla olika smak och olika lokala namn på gården i Lau. På potatisdagen i Väte ska de medverka och sprida god potatiskultur.
En egen dag för de som älskar potatis? Jodå, på lördag bjuds till en riktig festdag, med olika sorters potatis, massor av kunskap, och möjlighet att äta dem.
– Jag gillar överlag potatis. De olika sorterna är olika i smaken och har helt olika egenskaper, säger Annelie Adolfsson, verksamhetsansvarig för Norrbys kulturreservat och museigård i Väte, som står värd för potatisfesten.
Där har tre olika gamla sorter odlats i sommar, potatissorter långt ifrån King Edward och de vanliga sorterna som säljs i butik.
– Vi har paketerat dem för att kunna sälja, jag tog hem några och gjorde mos på. Det blev supergott, säger Annelie Adolfsson.
Sättpotatisarna kommer från Stefan Haase och hans fru Helen Wahlström i Lau. De älskar potatis och odlar massor, 18 olika sorter som vintertid lagras i gamla pilsnerbackar i brygghuset.
– Vi fick ett par sorter av Per-Ove Qwiberg i Ala, men glömde bort namnen. Så en fick heta "Per-Ove" och en annan "Qwiba", säger Stefan Haase medan han omsorgsfullt skriver lappar att sätta på de olika sorterna som ska förevisas på potatisdagen i Väte.
Från att ha varit ett tillbehör på tallriken, som sommar- eller vinterpotatis, mjölig eller fast, har potatisen stigit i aktning de senaste 15 åren. Så även intresset för sorterna från förr.
– Generellt har de mer smak. De nyare sorterna ska passa i skalmaskinen, men hur de smakar spelar mindre roll, säger Stefan Haase och berättar att han och Helen alltid kokar sin potatis med skalet på, eftersom det innehåller nyttigheter.
Förr fanns mest sommar- eller vinterpotatis. På senare år har potatis med unika smaker blivit trend såväl i butik som på krogen. Att varje sort har sin egen historia gör dem näst intill folkbildande hemma hos Stefan Haase och Helen Wahlström i Lau.
I början av 1990-talet togs en delikatessort av mandelpotatistyp från Frankrike fram.
– Amandine blev stjärnkrögarnas favorit och sedan dess har det blivit mer prat om att potatis har en smak och inte bara är en utfyllnad, säger han och berättar skrönor om de andra sorterna som odlas på gården i Lau.
Förlista fiskare strandade på andra sidan Östersjön och kom hem med "Polackar". Återvändande emigranter hade med sig "Amrikanrar", och i bröllopsgåva hade en ungmö i Hejnum år 1850 med sig sorten "Käiar".
– Då var det nytt med potatis. Den slog igenom som föda på 1830-talet, först efter att i 100 år ha använts för att göra brännvin på, säger Stefan Haase och berättar hur de engelska potatissorterna Magnum Bonum och Up to Date på Gotland kom att kallas "Mangelboningar" och "Uppendatrar".
Potatis lagras mörkt och luftigt, gamla pilsnerbackar fungerar utmärkt tipsar Stefan Haase i Lau som äter egen potatis ända fram till mars.
Sin egen första kontakt med potatis fick Stefan Haase som barn på 1950-talet, när han följde med farmor ner på torget i Visby. Sedan dess har han levt nära potatisen, som vuxen tillsammans med Helen Wahlström.
– Jag är född i Finland och min pappa stred i kriget. Han blev nedskjuten fyra gånger och kände sig inte säker ens efter att kriget tagit slut. Så han packade familjen och vi hamnade i Småland, säger hon och berättar hur hennes föräldrar under kriget tog vara på allt och att hon och syskonen efter att de flyttat till Sverige brukade slåss om de minsta små potatisarna.
I hemmet på gården i Lau, där potatisen växer i mängd bakom den resliga ladugården, är knölarna den självklara basfödan.
– Får jag inte potatis kan jag lika gärna strunta i maten. Och mjölig ska den vara, så man kan mosa den i såsen, säger Stefan Haase och uppskattar att han sätter i sig omkring ett halvt kilo om dagen.
En annan som har förälskat sig i rotfrukterna ursprungligen från Sydamerika är Per "Popper" Björklund i Vallstena. Han samlar material till en bok med bilder, recept och intervjuer med potatisodlare.
– Jag bytte från reklambranschen till kock. Potatis är en basföda som man kan göra så mycket gott med, säger han.
Per Björklund har en bakgrund i reklambranschen, men är nu kock med egna höns och örtagård i Vallstena.
På den stora potatisdagen vid Norrbys kommer Per "Popper" Björklund att finnas med och sprida god matkultur. Han har lovat att laga sin favoritsoppa.
– Jag gillar potatis- och purjolökssoppa, men det måste vara tuggmotstånd i den, säger han och berättar att hemligheten för att få till den är att ta ur hälften av de tärnade potatisbitarna medan man mixar resten.
En god hemgjord fond på grönsaker och rotfrukter lyfter soppan ytterligare, liksom en fransk kryddning bestående av rosmarin och timjan. Men, det finns ett knep till:
– Som med allt annat lyfter det med lite bacon, men det är upp till var och en om man vill ha soppan vegetarisk, säger han.
Fakta
Potatiskravallerna. I april 1917 pågick första världskriget ute i Europa och det var svårt att importera livsmedel. All potatis var slut på hela Södermalm i Stockholm. Den 5 maj 1917 spreds ett rykte, specerihandlare Fredrik Karlsson hade potatis på lager som han sparat den för att kunna sälja till sina stamkunder. Snabbt bildades lång kö utanför affären med 2000 personer på platsen. Våldsamma kravaller utbröt som slutade med kraftfullt ingripande av polisen. 19 personer greps och häktades.
Potatisens hemland. För tio tusen år sedan odlade inkaindianerna ”papa” högt uppe i Anderna. På 1600-talet tog de spanska erövrarna potatisen till Europa där ”patatan” blev ”potato” och så småningom vår potatis. Olaus Rudbeck började år 1655 odla potatis i Botaniska trädgården i Uppsala, men den som oftast får ta åt sig äran av att ha tagit potatisen till Sverige är Jonas Alströmer som började odla potatis år 1724.
Potatisens hemland. I Peru riskerar över 3 000 sorter att försvinna på grund av ett förändrat klimat. För att förhindra en katastrof förädlar det internationella potatiscentret i Lima sorterna så att de klarar av ett osäkrare klimat. Till sin hjälp har de tusentals bönder på Andernas sluttningar.