Regiondirektören: "Upp med skiten på bordet"

Region Gotland har total nolltolerans mot all form av tystnadskultur, det säger regiondirektör Peter Lindvall och HR-direktör Lotta Israelsson.

HR-direktör Lotta Israelsson och regiondirektör Peter Lindvall har följt rapporteringen och säger att de välkomnar granskningen.

HR-direktör Lotta Israelsson och regiondirektör Peter Lindvall har följt rapporteringen och säger att de välkomnar granskningen.

Foto: Malin Stenström

Gotland2020-03-12 06:02

Region Gotlands regiondirektör Peter Lindvall och HR-direktör Lotta Israelsson har båda följt Gotlands Tidningars serie om tystnadskulturen inom den gotländska skolan. De säger att de välkomnar granskningen, men menar att de inte helt känner igen den bild som målats upp av de lärare som tidningen pratat med.

– I de medarbetarenkäter vi genomför vartannat år så har vi sett att det förekommer konflikter i grupper, stress och i vissa fall otydlighet i arbetsfördelningen, men några tecken på en tystnadskultur har vi inte sett. Vi har inte heller fått signaler på det från facken eller skyddsombuden, säger Lotta Israelsson, som dock är tydlig med att man tar lärarnas vittnesmål på stort allvar:

– Vi vill inte på något sätt förminska de berättelser som de här lärarna har delat med sig av. 

Under arbetet med granskningen har GT pratat med ett flertal lärare som vittnar om hur de på olika sätt känt sig tystade, och de beskriver en vardag bestående av härskartekniker, repressalier och misstro. Peter Lindvall säger att sådant inte ska få förekomma inom Region Gotland.

– Region Gotlands hållning är att all form av tystnadskultur och att man inte känner sig trygg på sin arbetsplats är totalt oacceptabelt. Det finns inte i vår värdegrund att man, oavsett om man är chef eller medarbetare, inte ska kunna säga att man inte trivs eller att någonting inte är bra. Ur vårt perspektiv är det total nolltolerans, säger han, och får medhåll av Lotta Israelsson:

– Det är tvärnej. Det ska inte få förekomma.

Lotta Israelsson säger att hon har funderat på innebörden av ordet "tystnadskultur". 

– Jag vill inte förenkla någonting, men jag vill verkligen försäkra mig om att vi hamnar rätt när vi säger tystnadskultur så att vi använder oss av rätt lösningar i olika situationer. Kanske handlar det mer om en rädsla för att göra fel och att det finns så mycket styrning från olika håll. Vi har kunnat se i vår organisationskulturkartläggning att folk är rädda för att göra misstag på grund av att det är så mycket tryck från olika håll, säger hon.

Vi har dock fått mycket reaktioner som bekräftar bilden av en tystnadskultur. Flera lärare har hört av sig och sagt att det känts som att vi använt deras ord, trots att vi inte pratat med dem.

– Det måste vi absolut prata mer om, säger Lotta Israelsson.

Peter Lindvall fyller i:

– Det är egentligen oväsentligt och ointressant vem det är som tyckt vad. Det viktiga här är att någon i vår verksamhet ens tycker så här.

Flera av lärarna som GT har pratat med har uttryckt att de antingen funderar på att lämna, eller redan har lämnat skolvärlden på grund av sin arbetssituation. Med tanke på den omfattande lärarbrist som väntas drabba Gotland i framtiden så är Peter Lindvall och Lotta Israelsson oroade över utvecklingen.

– Vi har inte råd med det. Och vi har inte råd att våra medarbetare går från sina arbetsplatser och känner sig missnöjda och tystade, säger Lotta Israelsson, och får medhåll av Peter Lindvall.

– I och med att befolkningen på Gotland ökar stadigt och vi snart är 60 000 invånare så kommer lärare att vara en av yrkeskategorier som vi kommer ha störst problem att kompetensförsörja, säger han. 

Det har framkommit en del kritik mot skolledningen och rektorer när vi pratat med lärare. Hur kommer man till rätta med sådant?

– Det finns flera olika saker man kan göra. Vi måste lyfta och prata om problematiken, vilket vi till exempel gjort på vårt chefsforum. Och viktigast av allt: Vi måste våga ta de jobbiga samtalen i vardagen ute i verksamheterna, säger Peter Lindvall. 

Under intervjuerna med de lärare som vittnat om tystnadskulturen var det flera som uttryckte hur Gotlands ö-läge gör situationen ännu mer utsatt för lärarna. Region Gotland är den överlägset största arbetsgivaren inom skolan, och en lärare uttryckte att "är man bränd så är man bränd". Lotta Israelsson dementerar kraftigt att det skulle finnas någon typ av svartlistning inom regionen.

– Några sådana listor finns inte. Vi är mån om alla våra medarbetare, och speciellt då lärarna med tanke på kompetensförsörjningen. 

Rosita Sundh, ordförande för Lärarnas Riksförbunds på Gotland, har sagt att om en lärare är "besvärlig" sprids ganska snabbt ett rykte om den personen i rektorskåren. Vad tänker ni kring det?

– Så kan det kanske vara. De är ju kollegor som träffas regelbundet och då diskuterar de sina verksamheter. Det finns flera fördelar med att bo på en ö, men det finns även nackdelar. En är att det finns många yrken där regionen är den enda arbetsgivaren, och det kan ju ha en slags inlåsande effekt vad gäller möjligheten att byta arbetsgivare, säger Peter Lindvall. 

De reaktioner som inkommit till GT efter de första publiceringarna om tystnadskulturen inom skolan tyder på att det även kan finnas en tystnadskultur inom andra förvaltningar inom Region Gotland. Peter Lindvall tror dock att problemet även sträcker sig utanför regionens verksamheter.

– Vi är Gotlands mest genomlysta arbetsgivare. Vi har verksamhet över hela ön, vi har 6 700 medarbetare och vi har 250 chefer, så när jag och Lotta säger att det är nolltolerans så vet vi att om det finns en enda medarbetare i vår verksamhet som inte känner igen sig i det så kommer det att komma fram. Det är därför jag tycker att det är jättebra att ni lyfter det här och skriver om det, för det måste upp till ytan, säger han och fortsätter:

– Min förhoppning är att er serie leder till en bred diskussion bland många arbetsgivare kring det här på ön. Vi har till exempel 20 statliga myndigheter och verk, och det skulle vara intressant att se om vi inom regionen sticker ut på något sätt när det gäller tystnadskultur.

Och vad finns det då för lösningar för att motverka en eventuell tystnadskultur?

– Man måste prata, prata, prata. Upp med skiten på bordet och ta tag i det. Det kräver mycket från oss chefer att uppmana våra medarbetare att våga prata om de här sakerna. 

Lotta Israelsson:

– Och när vi får höra den här typen av berättelser ska vi inte för snabbt göra generaliseringar och förenkla problem. Vi får inte vara rädda för oliktänkande inom Region Gotland. 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!