Efter några års uppehåll är jag åter en del av den cirkus som kallas gymnasieval på Gotland. Vad våra elever från högstadiet skall klara för att få E i kärnämnena är bestämt av regering/riksdag, för att nå dit är kraven betydligt hårdare än för 10 år sedan och många ungdomar kämpar hårt för det, många mår dåligt av de högt ställda kraven. När våra ungdomar efter 3 år lyckas med det som de kämpat för, vissa mer än andra kommer det stora sveket från vuxen världen och våra förtroende valda. Sveket som består i att erbjuda minimalt med platser för att spara pengar. Vad innebär då det? Jo att i övriga kommuner i Sverige kan den elev som har uppnått E i kärnämnen gå den inriktning man vill på gymnasiet (här måste vi föräldrar dock förklara vad som är lämpligt, teknisk med E i matte från 9an tex kan bli tufft) men på Gotland krävs det C i varje ämne för att nå upp den poäng som gör att du kan gå vilken utbildning du vill på ön. Detta på grund av att man får 10 poäng för ett E och 15 för ett C. När antalet platser är begränsade plockas eleverna in efter den som har högst poäng tills det antalet platser är fyllda. Har man E i alla ämnen som är kravet för att gå gymnasiet enligt skolverket får man helt enkelt gå där det finns en plats kvar om man bor på Gotland( tex kan man få gå Vård fast man vill gå SAM för det är där det finns plats med sämre poäng). I övriga Sverige får man gå det man vill, där utökar man klasserna efter valen så alla barn får chansen som nått upp till skolverkets krav om behörighet till gymnasiet. När jag har kontakt med skolverket blir de oroliga över den Gotländska situationen. Självklart skall inte verkligheten vara kravlös för ungdomarna men ett E är ett hyfsat krav ändå när livet är ett stort frågetecken i sig.
Så då är det kanske också av intresse för de styrande på ön att sätta detta faktum om pressen på våra ungdomar i främst klass 8 och 9 i jämförelse med statistik från BUP hur våra ungdomar mår. Hitta den röda tråden i om det verkligen blir en ekonomisk besparing eller om kostnaderna bara hamnar i en annan nämnd. Varje avhoppad elev kostar 500 000:- från gymnasiet i pengar, vad behandlingar på BUP kostar har jag ingen insikt i men det jag vet är att våra Gotländska ungdomar inte får samma chans som de i resten av Sverige p.g.a en väldigt lite besparing inom skolan som på det stora hela troligen inte är en besparing alls. Ytterst ansvarig för att hitta den röda tråden är Eva Nypelius, ge dem samma chans här som i Sverige.
