Jag vet inte riktigt var jag ska börja men jag känner spontant att redaktör Fransson(GT) verkar sakna någon form av självinsikt. Vi som läser GT varje dag har ju möjlighet att se vad redaktör Fransson skriver, jag hade tidigare vanan att ta del av ledaren, idag läser jag sällan det vänstra uppslaget. Varför då, maken till raljerande om allt möjligt har jag aldrig stött på i någon annan ledarspalt. Fransson kritiserar i tisdagens tidning Eva Bofride för personangrepp, käre redaktörn, det är ju ditt signum. Dina analyser bär ju sällan eftersom din slutsats alltför ofta är att borgerligenheten bär ansvaret för det som sker, det vill säga det som inte passar herr redaktör. Du efterlyser en debatt kring sakfrågor, fast då tänker jag att det man vill debattera också har någon form av relevans? Det du har förmånen att skriva i din ruta liknar alltför ofta en blandning av allmänt missnöje och hurra-rop för Stefan Löfven, det håller inte ihop liksom. Idag tar du priset vilket föranleder mina rader när du avslutar ditt svar till din redaktörskollega genom att vara martyr. En av samhällets mest priviligierade människor, vit medelålders man i maktposition har mage att ta till detta? Jag avslutar här, analysen är din.
