Rättslig process mot betodlareföreningen

Inför den utsatta huvudförhandlingen i måndags gjordes ett sista försök till förlikning på uppmaning av rättens ordförande .
Det tog bara en kvart att konstatera att parterna står för långt ifrån varandra. Och positionerna är helt låsta.
Gotlands Betodlareförening hävdade vid rättegången lika ståndaktigt som tidigare:
"Det finns inget avtal mellan parterna. Och därför kan det inte heller ha begåtts något avtalsbrott."
Och skulle rätten komma fram till att det trots allt finns ett bindande avtal så är skadeståndskravet från EGH helt orimligt.
Gotlands Betodlareförening företräddes vid rättegången av advokat Claes Englund, Malmö, och ordföranden i betodlareföreningen Roland Rodebjer.
Spräckte tidsramen
Det blev en mycket segsliten förhandling som spräckte alla tidsramar.
Till exempel tog vittnesförhöret med en av huvudpersonerna, Rune Engman, tre timmar. Enligt tidsplanen skulle frågorna till honom klaras av på en halvtimme.
Det skall i sammanhanget nämnas att Rune Engman inte är målsägande i rättegången, endast vittne.
Sammanlagt hade sju vittnen kallats. En del från fastlandet. Och de hade flygtider att passa.
Rättegången kom att handla mycket om de första kontakterna mellan huvudintressenten i EGH, Rune Engman, och Bengt Farinder som då var ordförande i Gotlands Betodlareförening.
Det var i mitten på 1990-talet.
Även kommunstyrelsens ordförande Hans Klintbom (c) visade sitt intresse för satsningen vid en måltid i Stockholm.
Hotfulla moln hade nämligen tornat upp sig över Roma sockerbruk. Nedläggningshotet var en realitet.
EGH hävdar att Bengt Farinder redan i mars 1995 träffade EGH:s Rune Engman första gången. Och deras kontakter skulle utvecklas snabbt. Huvudsakligen per telefon.
Senare kom även KF, LRF och Almi in i bilden.
Det gemensamma intresset var att bygga ett nytt sockerbruk i Roma. 1999 när odlarkrisen var som mest akut uppges kontakterna ha blivit allt intensivare.
Fel, säger betodlarna i dag.
Föreningen kan inte gå in i ett sådant här projekt med mindre än att stadgarna ändras.
Det primära intresset för föreningen är att företräda odlarna i förhandlingarna om ersättningen för sina produkter m m.
Enligt EGH skulle Bengt Farinder emellertid ha förbundit sig att underställa öns ca 450 medlemmar i föreningen ett förslag om att gå in i sockerbruksprojektet.
Men detta har inte skett.
I stället backade styrelsen helt ur i "samtalen" våren 2001. Efter att ha hört sex av avtalsrådets sju medlemmar.
Betodlarna styrelse ville efter den undersökningen inte vara med och bilda det bolag som skulle krävas för att gå vidare.
Orealistisk satsning
Satsningen ansågs vara helt orealistisk. Omställningen till ekologisk odling skulle kräva att varenda odlare gick över till ekologisk odling.
Det skulle krävas enorma arealer för att få fram det socker fabriken skulle behöva.
28000 hektar mot dagens ca 6000 hektar.
Och detta i ett läge då det inte finns någon marknad för ekologiskt socker. Det som produceras kan inte säljas.
Bolagsbildningen skulle kräva en kapitalinsats på 6 milj kr från betodlareföreningens sida, enligt Rune Engman kalkyl.
EGH:s insats skulle vara det arbete som hade lagts ner för marknadsundersökningar, know how etc. Ett arbete som hade pågått ända sedan 1992.
Den insatsen skulle värderas till lika mycket, alltså 6 milj kr.
Betodlareföreningen hävdade också att ett avtal som EGH beskrivit det strider mot lagen om ekonomiska föreningar.
Dessutom är det påstådda avtalet i strid med föreningens stadgar.
Därför är ett eventuellt avtal inte bara ogiltigt, det är ett brott.
Betodlareföreningen granskade sammanträde efter sammanträde.
Roland Rodebjer som har följt utvecklingen kring sockerbruket, först som styrelseledamot senare som ordförande, försäkrade att det inte vid något tillfälle hade träffats avtal om varken det ena eller det andra.
Och enligt Claes Englund kan EGH inte redogöra för "när eller var" ett avtal om sockerbruksprojektet hade träffats.
Än mindre visa ett papper som styrker att avtalet finns.
Lyckade satsningar 
I sitt vittnesmål berättade Rune Engman om sin gedigna bakgrund och sina tidigare kontakter med företag på Gotland. På olika sätt underströk han att han har den kompetens och kunskap som behövs för att driva ett utvecklingsprojekt framåt.
Han är både civilingenjör och civilekonom. Framför allt beskriver han sig som industriekonom. Med många lyckade företagssatsningar bakom sig.
Han fick emellertid sina smällar när fastighetsmarknaden rasade ihop i början av 1990-talet.
Det var Bengt Farinder och jag som skissade på planerna att bygga ett nytt sockerbruk på Gotland, berättade han. Vi träffade första gången på hans gård i Viklau 1996.
Men politiska utspel gjorde att planerna lades på is för att dammas av igen 1998.
Det budskap som förmedlades till mig var att betodlarna var mycket intresserade och positiva.
Vi var som en grupp som levde med och var en del av projektet, hävdade Rune Engman.
Det mest intressanta han berättade inför rätten på måndagen var nog ändå att sockerbruket skulle köpas in från Tjeckien. Där stod det ett oanvänt bruk som monument av "någon misslyckad EU-satsning".
Även i Taiwan fanns det sockerbruk att tillgå för hugade spekulanter.
Och så var det det här med arbetskraft. Ekologisk odling med stor arbetsinsats under två månader. 1 200 personer skulle behövas.
En arbetskaftsresurs som inte finns att tillgå på Gotland.
Men problem är till för att lösas. Rune Engman avslöjade att arbetare skulle kunna flygas in med chartrade plan från Portugal och Grekland.
...Eller Polen. En lösning som dock skulle kräva att varje enskild person beviljades arbetstillstånd.
De importerade arbetskraften skulle få någon sorts "betald arbetssemester" på ön, menade Rune Engman.
Claes Englund frågade om projektet skulle bli lönsamt.
Ja, mycket lönsamt, försäkrade Rune Engman. Världen ropar efter ekologiskt odlat socker.
Och hur lång i tid skulle det ta att ställa om till ekologisk odling?
5-10-15 år, uppgav Rune Engman.
Inte till varje pris
KF:s intresse för ekologiskt socker var stort. Det skulle kunna används i en rad av KF:s egna produkter. Allt socker skulle kunna köpas från anläggningen på Gotland, uppgav Mikael Robertsson, KF, i sitt vittnesförhör.
Om kvalitén och priset är konkurrenskraftigt.
KF var till och med berett att hjälpa till med finansieringen för betodlarna. Pengarna som dock naturligtvis skulle betalas tillbaka när fabriken var igång.
Bland dem som skulle kunna tänkas vara intresserade av gotländskt ekosocker fanns även Coca Cola, som i dag köper en tredjedel av det socker som produceras i Sverige.
Det var på våren och försommaren 2001 som luften helt gick ut projektet.
EGH:s kalkyler ifrågasattes starkt av betodlarnas styrelse. Den ville göra en egen undersökning av vad en satsning på ekosocker skulle få för konsekvenser för hela öns jordbruksnäring.
Det var efter detta som umgänget inför tingsrätten påbörjades.
Och frågan om avtalsbrott och skadestånd överlämnades i andra händer för avgörande.