Pussa ett vildruss

En gång har jag varit på Lojsta tidigare. Det var när mina föräldrar tog mig med för att se när de släppte lös hingsten i hagen. En inte fullt så positiv upplevelse för en tioåring att se en vrålkåt häst med en snopp lika stor som järnvägen i Dalhem gå lös på stona. Nu står jag här mitt ute i skogen, med en man som varit här 12 000 gånger i tjänsten, och betydligt fler på ledig tid. Det känns tryggt. Börje Johansson har precis skjutsat ut mig och min kollega en bit ut i skogen med sin risiga Volvo. Sommarhagen är på 450 tunnland, och Börje kan den utan och innan. Han vet precis vart vi ska gå för att få se russen.

Hästvän med 70 barn
Virrvarret av träd och buskar leder ut till en öppning i landskapet, och där står dom.
- Där är Duktig, säger Börje och pekar på hingsten.
Sedan fortsätter han och pekar runt på alla övriga hästar och anger namnet för var och en, hur gamla dom är och ibland någon personlig detalj. För mig verkar det sinnessjukt att hålla koll på över sjuttio hästar. Men för Börje är det som att kunna namnen på sina egna barn, även om sjuttio är lite väl många. I 25 år har Börje jobbat som tillsynsman åt russen och gått omkring i markerna varje dag. 25 år i arbetet, men 60 år totalt.
När vi kommer fram till russen förbereder jag mig på att de kommer att kuta iväg snabbare än kvickt. Men de står kvar. De verkar inte det minsta bekymrade över att vi är där, och med lätthet kan jag gå fram till även de minsta fölen och klappa dom.
- De är väl ganska tama så här, men skulle du försöka sätta på en sele så går det inget vidare, säger Börje.

Närhet i det vilda
När jag står där fullkomligt häpen och försöker ta kort så kommer ett föl fram till mig och börjar dra i min tröja. Nyfikna som de är undersöker de min väska och häller ut allt innehåll på den leriga marken. Min kollega Petra sätter sig ner på en sten för att njuta av upplevelsen, då kommer ett russ fram till henne och lägger mulen mot hennes ansikte. Petra pussar ett vildruss. Länge sitter hon kvar på stenen, och hästen somnar på plats, fortfarande med mulen tryckt mot hennes ansikte.