Psyket är vilktigt

Psykisk ohälsa är inget nytt, har säkert funnits så länge människan funnits. Psykisk ohälsa är kanske inte mer vanligt än förr, men man vågar prata om det på ett annat vis numera än för bara 30-40 år sedan. Jag minns en släkting som uppenbarligen led svårt av psykisk ohälsa när jag var barn, att det var psyket har jag förstått senare, då pratade man inte om det, det var "han som var lite bakom flötet".
Dagens samhälle får ofta skulden men jag undrar om inte det i många fall är en del självförvållat. Man ska ta hand om barnen, de ska ha lika fina kläder som sina klasskompisar, helst lite finare. Man ska klättra på karriärstegen på jobbet samtidigt som man ska arbeta frivilligt i nån organisation för att visa att man ställer upp, man ska helst ha en finare mobil än sin kompis, helst lite finare bil också. Dagens medelsvensson ska vara högpresterande. Varför? Tagga ner lite, bry dig inte om att din kompis har nyare bil än du, släpp en del av frivilligjobbet, bry dig inte om du inte steg en grad på jobbet i år, du tjänat ju bra ändå. Ta hand om dig själv och dina nära och kära, man vet inte hur länge man får vara tillsammans, låt inte prestationskrav styra ditt liv, du behöver inte vara högpresterande, få klarar det utan komplikationer. Jag har taggat ner en hel del de senaste året och mår just nu otroligt bra både till kropp och själ. Jag skiter fullständigt i att grannen köpte nya rosor för runt 15 000 i somras, jag sådde igen en del rabatter och har nu inga bekymmer med torka och frost som han har. Ta hand om dig själv i första hand, alla är sig själv närmast. Du kommer att må mycket bättre då.